Volontärarbete inte alltid självklart och enkelt

Lördag 27 februari:
Idag for vår brasilianska kollega Denise hem efter en månads volontärarbete på förskolan här i Jeffrey Bays kåkstad. Hon har nu tillbringat hela sin semester här från jobbet som engelskalärare åt 11-åringar och vuxna hemma i Brasilien. Det är dedikation att jobba hela semestern!

Hennes vistelse här var dock mycket tuff och hon var på vippen att avbryta vistelsen efter halva tiden. Hon kollade tom upp flygtider hem. Lyckligtvis kunde vi andra få henne på bättre tankar och hon bet ihop och stannade kvar. Efteråt tackade hon oss mycket som hjälpte henne genom sin ”personutvecklande kris”, vilket ju var en självklarhet. Hon kom hit med tron om att projektet på förskolan skulle vara strukturerat och välfungerande, där hon skulle kunna delta genom att hjälpa till. Istället möttes hon av ett stort behov av att organisera den dagliga verksamheten och stor tilltro sattes till hennes kunskaper. Eftersom Denise är lärare tog alla förgivet att hon skulle vilja ta på sig att styra upp deras verksamhet, vilket visade sig vara precis tvärtom. Denise fick någon slags prestationsångest som accelererade när sen hennes förslag initialt inte riktigt fungerade (pga många fler faktorer än hon kunde råda över), så då deppade hon ihop. Jag tror faktumet att hon gjorde ett skolprojekt som ligger så nära hennes riktiga profession försvårade för henne. För min del har jag hela tiden haft det inställningen att jag gör så gott jag kan och att det måste räcka. Min brasklapp har varit att jag ju inte är lärare och att ingen på skolan kan förvänta underverk av mig. Jag vet att jag annars lätt skulle ställa för höga krav på mig själv här…

När Denise mådde som sämst tyckte jag att hon skulle sluta ta på sig skolans alla bekymmer och inte ens försöka ta ansvar för sådant som inte är vårt bord. För att hon ändå skulle kunna känna sig nyttig föreslog jag för henne att satsa på EN lektionsaktivitet med barnen som hon skulle tycka om att göra. Det blev alfabetet där hon pysslade på olika sätt med skolbarnen kring bokstäverna som de redan känner till, men ändå inte riktigt behärskar. Slutresultatet blev jättefina handgjorda böcker där varje barns framsteg syntes tydligt. Very well done Denise!!!