E och O går i afrikansk skola

Onsdag 10 februari:
Både E och O kommer med till skolan idag. Jag vill att O ska följa med för att med egna ögon se att skolan och närområdet finns kvar utan att ha brunnit ned. Det senare hade gudskelov heller inte hänt.

Det blir tyvärr för mina egna barn en mycket pratig dag med mycket Afrikaans. Fröken översätter viss del till engelska för min skull och därefter översätter jag en del till svenska för mina barns skull. Snurrigt i huvudet av att försöka förstå så mycket Afrikaans som möjligt och därefter prata på två olika språk. Tur att jag läst lite tyska, att svenska påminner lite om holländska som ju Afrikaans liknar och att mina barn är ovanligt tålmodiga. Väldigt mycket stillasittande idag, vilket främst E tycker är jobbigt. Han är ju inte van vid det på samma sätt som O är från skolan hemma.

Innan lunch skulle även alla borsta sina tänder, dvs alla som hade en tandborste medskickade hemifrån. En knapp månad har gått sedan skolstart och fortfarande saknar en del tandborste. Undrar om det är likadant för dessa barn hemma… Sång om tandborstning till melodin Broder Jakob inleder tandborstningen. Tandborstningen sker genom att alla ställde sig i en ring ute på skolgården. Jag gick runt och satte på lite tandkräm så fick de sen borsta, gurgla och skölja helt själva. Himla skön syn att se dem stå där i en cirkel så upptagna och medvetna om hur viktigt detta var. Jätteduktiga och supernoga var de. Märks att de är vana att klara detta själva. E och O hade med deras egna tandborstar och kåsor så att de också skulle kunna delta i detta. De har nog aldrig gillat att få borsta gaddarna så mycket som denna dag!

Under rasten frågar jag fröken neutralt varför barnen i alla klasser, såväl här i skolan som i förskolan, sitter alltid i rader med flickorna längst fram och pojkarna bakom. Jag får en lång utläggning om det patriarkiska samhälle de lever i här där 98% av hushållen har någon form av misshandel i hemmet. Därför är en del av undervisningen att lära ut att värna om, vara schysst mot och respektera kvinnor. Alltså får flickorna alltid sitta längst fram nära lärarna, de får gå på toaletten först och får börja övningarna först. Jag beskriver hur jag minns att det oftast var tvärtom i skolraderna i min svenska skola; de tysta snälla tjejerna förpassades längst bak och de stökiga och pratsamma pojkarna satt längst fram. De kvinnliga lärarna här tycker jag också verkar vilja ha flickorna längst fram. Det gullas väldigt mycket med dem…

Hela dagen går väldigt bra med mina barn med i klassrummet. Dock inser jag snabbt att jag ALDRIG skulle vilja vara lärare åt mina egna barn. Det går helt enkelt inte att behandla dem neutralt vis-a-vis de andra barnen. Mina barn kan heller inte acceptera att de inte bör få mer av min uppmärksamhet än vad de andra barnen ska när jag är där i lärarrollen. Likaså blir det en krock med vad mina barn vill göra i skolan, vad jag gör som lärare samt vad de afrikanska barnen gör. Här ska alla barn sitta ned på mattan framför fröken. Likaså förväntar sig alla att fröknarna ska sitta på en stol framför barnen så att hon är på en auktoritär nivå ovanför deras huvuden. Visst ser alla bra vad fröken gör i dessa lägen, men än mer handlar det om att fröknarna ska kunna se vilka som busar och snabbt kunna rätta till det genom fysisk eller muntlig tillrättavisning. O som älskar att hjälpa till med det som vi vuxna gör har svårt att förstå att hon här helt passivt ska vänta och vänta och vänta tills fröken är redo med att redovisa kommande uppgift. Idag var det dessutom extra mycket väntan.