Hej Sverige

5 April
Kvart i fyra på eftermiddagen idag klev vi in i huset igen. Hela taxiresan hade vi tittat ut på den kvardröjande snön, suckat, funderat över varför människor bor här uppe i norr…samtidigt var det en spännande och lite pirrig känsla att vara åter. Barnen gladde sig åt snön utan förbehåll. Vi hade kvarterets största snöhögar kvar.

Inne i huset kunde vi konstatera att allt var intakt men att vi inte satt ner pannan tillräckligt. Det känns ljust, större än vi minns det och för kalt och färglöst – mer Afrika in i inredningen.

Hejdå Afrika!

4 April

Nu är våra 10 veckor i Afrika till ända, om två timmar åker vi till flygplatsen! Resan har varit helt fantastisk: fina upplevelser, möten med härliga människor och starka minnen för livet! Även om vi nu längtar hem så är vi alla övertygade om att vi kommer att göra fler långa resor framöver.

Till alla hemma: Vi ses snart!

Besök hos Cornelis Dumas på Jacobsdal

Lördag 3 April:
Under vår vinresa var det en tillverkare som vi inte kunde besöka på grund av att de då hade så mycket att göra. Det var S sydafrikanska favorit Jacobsdal. Jacobsdal är en liten familjegård, det är bara far och son som arbetar där permanent, och de har ingen vanlig besöks och provningsverksamhet. Därför var det extra roligt att på Påskaftons morgon få en 90-minuters rundtur på i källaren och en efterföljande provning inne i familjens vardagsrum.


Som vintillverkare i Stellenbosch är Jacobsdal relativt unik. Gården ligger längst åt sydväst av alla området vilket ger dem ett svalare klimat med havsbriser och lite magrare jord, nästan alla deras rankor växer i buskformation och viktigast av allt så förlitar han sig helt på den jäst som naturligt förekommer på druvorna och i källaren.

Under rundturen i källaren berättade Mr Dumas omväxlande om hur produktionen tekniskt går till, om hur han vill att vinet skall smaka och om gårdens historia. Efteråt provade vi deras Pinotage, både 2006 och den alldeles färska 2007, samt deras Cabernet Sauvignon av årgång 2003 och 2004. Sammanfattningsvis var detta det i särklass roligaste och mest givande vingårdsbesöket någonsin och en av S kandidater till Afrika top 10 listan!

Kapstaden i korthet

Kapstaden var en fantastiskt härlig avslutning på vår Afrikaresa. Enda problemet har varit att vi gjort så mycket att vi inte hunnit skriva! Här kommer en superkort resumé:

För första gången lämnar S & C en stad utan att ha gjort våra vanliga vandringar kors och tvärs igenom centrum. Idag, sista dagen, var första gången som hela familjen var inne mitt i stan för lunch, fika på Greenmarket Sq och Artjamming.

• Two Oceans Aquarium – första dagens utflykt, Rethink the shark (drakar är mycket farligare än hajar), cool kelp-skog



• Tapasmiddag på Fork – sen bröllopsdagsmiddag för S & C, tonfisken med guaca, tomatröra mm var ljuvlig



• Taffelberget – kabinbana upp, grym utsikt, dassies och förvånansvärt billig fika på toppen



• Houts Bay – utflykt till sälkoloni, sjukt mycket sälar!



• Neighborgoods market – i stadsdelen Woodstock (artsy, up and coming, dags att investera i fastigheter) hålls varje lördag en stor matmarknad. Tänk er en pimpad Bondens marknad med det unga, vackra folket och servering, champagne och öl. Dessutom varmt och soligt istället för oktoberrusk…



• Öl med kompisen Phil på Paulaner Brauhaus i V&A Waterfront – god öl men cheesy coverband och turistisk miljö
  
• 
• Boulders Beach – bada med pingviner, vackra stenbumlingar, kanske bästa dagen?
  Imhoff Farm – rida på kameler, se på ormar och stackars instängda krokodiler



• Robben Island – barnen på SA Museum med mormor. Robben Island var intressant men inte så gripande som vi väntat oss. Upplevelseutmattning?



• Cape Point – vackra vyer i Godahoppsuddens nationalpark, krönt med ett iskallt Atlantbad och en babianfri picknick

Komihåg att packa ned på nästa långresa

Vi har ju haft en begränsad packning med oss. (Om man nu kan kalla åtta kollin för begränsad…) Detta för att vi två vuxna skulle orka forsla fem personers packning under dessa tio veckor. Vi drömmer redan om en ny långresa, men farmor och S chef kan vara lugna. Den resan kommer inte ske snart. De fem mest ovärderliga sakerna i vårt bagage har varit:

Packpåsarna – De 20 färgkoordinerade påsarna (en färg per familjemedlem) har dels underlättat att hitta rätt persons klädpåse, dels förvarat typ teknikprylar (alla sladdar och laddare), A:s matningsgrejer och andra småprylar. Dessa påsar gjorde livet oerhört mycket lättare när vi inte hade byrå, hylla eller garderober för våra saker i Jbay.

A:s ryggbärsele - Vi har nu bla burit lilla A genom J-bay, till Godahoppsudden och upp på Taffelberget. I kåkstaden i J-bay skrattade ett par kvinnor gott åt S när de såg att vår bebis både satt i ”ryggsäck” på ryggen och också att en man bar henne. Tack A:s käre gudfar M som lånade ut bärselen till oss.

Ipod fulladdad med sagoböcker – Innan vi åkte tankades S:s Ipod proppfull med nya sagoböcker. Varje gång vi åkt någon längre sträcka har storbarnens hörlurar åkt fram och de har försjunkigt in i sagovärlden. Resorna har därför varit helt fria från är-vi-framme-snart-tjat. Husfrid!

Barnens solskyddskläder. Våra storbarn är verkligen inga fan av solkräm. Inte ens den svindyra barnvarianten som lätt sprayas på gillar de. Därför fick vi redan första veckan nog av deras solkrämsgnäll och köpte solskyddströjor till storbarnen. Liksom A:s Sverigeinköpta dito fick även storbarnen röda för att lättare kunna eventuellt livräddas ur vågorna. Inget mera gnäll, inga brända barn och gudskelov inga livräddningssituationer.

Påsklämmor – Vi slängde ned en handfull av dessa små och tillsynes obetydliga tingestar i vår packpåse med köksattiraljer. Påsklämmorna kom att förhindra myror, kackelackor, maskar, tusenfotingar och andra småkryp att ta sig in i våra välling- eller kexförpackningar.. Dessa smådjur befann sig i våra bostäder i olika omgångar under resans gång. Husfrid 2.0, men på ett helt annat sätt!

O tyckte att hennes dagbok var det bästa hon hade med sig. En hel del har hon skrivit i den. E nämnde att kortspelen var toppen. Ja vi har spelat många många omgångar av våra sällskapsspel under dessa tio veckor. Storbarnens ryggsäckar som kombinerade bilkudde och väska har också varit toppen.

Barnen hälsar: Snart kommer vi hem

Hej allihopa!
Snart kommer vi hem till Sverige. Vi har sett lejon, en geopard, bufflar, hyena och termitbon. Vi har surfat i Jbay med Dale och det var jättekul. Vi kunde stå på brädan som en ballerina, som Superman, ligga som en kackerlacka och stå som ett kors. Vi har haft shorts och t-shirt varje dag. Det var superduper bra i Jbay. Det var sådär här i Kapstaden. Här fanns två lekplatser som var jättebra. Jag (O) längtar väldigt mycket hem nu! Hälsar E, O och A.

Vintur till Stellenbosch och Franschhoek

30-31 mars:
En fullpackad Mercabuss lämnade ett regnigt Kapstaden för en expressresa till ”the winelands” som ligger så osannolikt nära denna storstad, 30 km bort och en helt annan värld. Vi hade lagt oss vinn om att inte vara för ambitiösa och att dessutom försöka klämma in lite saker som skulle vara kul för barnen. Det skall sägas redan nu att alla tre barnen var turens stora hjältar! Inget gnäll trots att det måste vara ganska trist att vänta på oss fyra vuxna.

Vi inledde på vackra vingården Rust en Vrede där deras Estate vin var provningens höjdpunkt. Det som i Kapstaden hade varit duggregn hade nu förvandlats till en strålande solskensdag och provningen ägde rum utomhus under ekar med flera decennier på nacken.

Nästa anhalt var Warwick som var utvalt för sina Gourmetpicknickars skull. Maten var alldeles ljuvlig och det är ett koncept som borde kopieras friskt av entreprenöriella godsägare hemmavid. Till maten drack vi gårdens Sauvignon Blanc – förtjusande – men övriga viner var en besvikelse vid den efterföljande provningen. Ett lunchbesök till en av deras Picnic pods kan dock varmt rekommenderas! Storbarnen lekte glatt på deras klätterställningar som fanns lite överallt.

Första dagens sista provning blev på Kanonkop. För mig så har detta alltid känts som en stor gård och jag blev förvånad över den intima skalan. När vi rullade in på gårdsplanen så krockade vi nästan med en traktor som levererar druvor. Vi kliver ur och E springer genast fram till den brummande avstjälkningsmaskinen och inom loppet av några minuter så har vi inspekterat sorteringen av druvorna, krossning och tappning på de öppna jäskaren. Återigen blir det en avslappnad utomhusprovning. Deras senaste Pinotage årgång hade släppts dagen innan – ung naturligtvis men mycket mumsig – och Bourdeauxblenden Paul Sauer är en klar favorit!

Självklart finns det mycket ogjort i Stellenbosch men det får vara till nästa gång. Klockan började bli mycket och vi styrde bussen mot Franschhoek. Denna lilla by är om möjligt belägen ännu vackrare än vad den större staden Stellenbosch är. Höga och dramatiska berg, vin och fruktodlingar och 20 kvalitetsrestauranger på 7000 själar! Vi inkvarterade oss på den lilla vingården med självhushåll Rose Cottages, som vida överskred våra förväntningar. Riktigt fint och enormt stort boende, särskilt kontrasterat till våra 12 kvadrat i J-Bay. 

På kvällen åt C och S en helt fantastisk avsmakningsmeny-middag på The Tasting Room på Le Quartier Francaise. Hela notan gick på 2000 spänn och så körde hotellets chaufför hem oss gratis! Maten var på en mycket hög nivå, några av vinerna kanske lite enklare än vad de varit på motsvarande krog i Sverige och klädseln på gästerna mycket mer avslappnad. Åtminstone en gäst hade flipflops…Höjdpunkten var nog det sous vide lagade vaktelbröstet, med ett tryfferat vaktelägg, en marsala juice och tunt skivad sparris. Lycka!

Dag två intogs en gemensam frukost efter vilken vi tog en förmiddagstur upp i bergen för att se på utsikten och låta A sova. Efter det blev det chokladprovning för C, O, E och Inez inne i staden Franschhoek. Mormor var med A och S hann med en extra provning på Boekenhoutskloof. Grym Shiraz som tyvärr görs i begränsad mängd och man får vackert skriva upp sig på en ansökningslista. Därefter åkte vi till Moreson för en fin provning i trädgården. Barnen lekte i bäcken och pallade citroner i citronlundarna. Moreson har tidigare besökts av farföräldrarna och vin har importerats via Danmark och druckits i ganska stora mängder på sommarstället så det var kul att se det med egna ögon. En härlig lunch fick avsluta besöket.

Sista producenten var Graham Beck där vi tänkt prova en radda mousserande. Dessa skulle de dock ha så rejält betalt för att vi hoppade det och provade deras stilla viner…som var lika slätstrukna som anläggningen var stor.

Trötta och nöjda tog vi oss hem till Kapstaden på dryga timmen! Tänk ändå om vi bodde permanent så här nära vindistrikten...

Tregenerationsboende i Luftslottet

De två veckorna som vi är här i Kapstaden bor vi i Lugkasteel (Luftslottet). Det är en ganska enkel två sovrumslägenhet med kök/allrum och två uteplatser som vi hyr. Utsikten är dock makalös åt två håll! Lägenheten ligger högt upp på en höjd med utsikt över hela centrala Kapstaden. När det är mörkt är det riktig Los Angeles-känsla med stadens alla ljus nedanför oss. Åt lägenhetens andra håll har vi utsikt upp mot det platta Taffelberget och vi ser den branta vägen som linbanan åker upp och ned med alla turister. Var och varannan dag ställs alla linbaneturer in då Taffelbergets topp är täckt med moln. Det ser vackert ut, precis som en bordsduk. Det var väldigt härligt att åka upp med den branta linbanan och njuta av den vidunderliga utsikten ifrån bergets topp.

I lägenheten bredvid bor min mamma, dvs mormor I-L, med sin väninna I från Stockholm. De bor också i en fin, men mindre lägenhet, än oss. Vi har praktiskt nog bara en dörr mellan oss, vilket gör det lätt att gå emellan våra boenden och att dela deras diskmaskin. Vi gör utflykter tillsammans hela dagarna, men äter separata frukostar och middagar i våra respektive lägenheter. Det är ett smidigt upplägg eftersom vi alla behöver lite lugn och ro. (Och då menar jag inte att de äldre Damerna som är högljudda). Men familjen K är utsvulten på måltider för oss själva efter att vi i åtta veckor hela tiden ätit med andra antingen på restaurang eller i gemensamt storkök. En annan trevlig bonus är ju möjligheten att få barnvaktshjälp. Damerna bredvid (alltså mormor med väninna) vill inte gå ut på kvällarna så S och jag har därför kunnat gå ut ett par kvällar här i Kapstaden utan våra gullungar. Restaurangbesök på tapasstället Fork kan varmt rekommenderas.

Stort tack Saturnus för bokpengainsamlingen!

29 mars:

En mamma i E:s förskoleklass i Sverige läste här om O:s skolklass insamling av pengar för bokköp till skolbiblioteket på min volontärskola i J-bay. Hon satte sedan driftigt igång med en likadan insamling bland föräldrarna i E:s grupp Saturnus. Det blev ett jättebra resultat som jag bugar och bockar för å ”min” skolas vägnar! Eftersom jag, och de volontärer som jag arbetade med, redan lämnat volontärskolan så köper jag in böckerna och postar dem direkt till skolan.

Idag var vi därför i en bokhandel här i Kapstaden. Det blev hela 24 helt nya böcker av varierande karaktär. Utöver sagoböcker köpte vi även böcker med fina foton och bilder av afrikanskt djur- och naturliv så som böcker med safari- och havsdjur. Jag vet att djurböcker uppskattas eftersom många av dessa skolbarn mycket sällan är vid havet (trots att de bor 20 minuter från havet), än mindre någonsin kommer iväg på safari. Eftersom sagostuderna i skolbiblioteket sköts med hjälp av arbetslösa föräldrar köpte jag två exemplar var av sagoböckerna. Det underlättar läsföreståelsen för barnen när de själva kan titta på bilderna i boken som fröken läser. E och O var med och valde ut böckerna så de är även godkända av dem. TACK TACK för era uppskattade bidrag!!

Mycket uppskattat Nairobi-besök

Tisdag 16 mars – Måndag 22 mars:
Under vår dryga vecka i Kenya tillbringade vi 3 dagar på Safarin och därutöver i Nairobi hemma hos våra svenska vänner familjen J. De bor här i två år i ett hemtrevligt hus som svenska ambassaden hyr åt dem. Vi hade lyxen att få två gästrum i en egen del av huset och det var otroligt skönt att ha utrymme jämfört med vår etta i J-bay. Vi hade ett fantastiskt trevligt besök och fick se en hel del av våra vänners liv och vardag där. Det var även intressant att få ta del i pysslet kring bemanningen eftersom de bor i ett hus med anställda vakter, trädgårdsmästare, städ- och barnhjälp och kokerska.

Precis alla i deras fina och säkra bostadsområde har höga skyddsmurar runt tomten, vakter dygnet runt och skällande hundar som rån- och inbrottsskydd. Att ta en springrunda i kvarteret när det är ljust ute ihop med hunden är därför mer för husse och mattes säkerhetsskull än hundens kondition. Bilar körs enbart låsta, inget bör köpas av de många gatuförsäljare som finns utanför vägspärren in till området, och när det är mörkt tar man sig enbart fram i bil. Trots en påtaglig säkerhetstänkande levnadssituation så varken såg eller upplevde vi något otäckt under vårt besök.

Förutom våra sju barns uppskattade lekstunder och vårt kringirrande på landsbygden utanför Nairobi (It’s a long way to Kitengela som S skrev om) så hann vi med:

Besök med poolbad på International School Kenya som är skoltjejernas amerikanska skola. Familjen J har bara bott i Kenya i drygt ett halvår, men deras 6- respektive 8-åring pratar och läser engelska obehindrat nu. Imponerade duktiga!

Besök på elefantbarnhem där föräldralösa elefanter fick växa upp i trygg miljö bokstavligen även nattetid ihop med skötarna innan de släpptes ut i det fria. Mycket söta och lekfulla med bollar!

Besök på giraffcenter med sorten Rothchildgiraffer. De är numera 300 till antalet ute på savannen istället för 130 stycken tack vare centret. Vi fick stå på en plattform högt uppe i luften och mata dem ur handen. S lät dem till och med pussa på honom när han gav dem mat från hans mun. Giraffers tungor är mycket sträva och långa.

Vi blev medbjudna till ett barnkalas hos en norskengelskfamilj som också bor här ett par år. Alla inbjudna barns föräldrar och syskon följde med så det var säkerligen 60-talet barn i trädgården. En härlig blandning med barn från alla möjliga delar av världen. Det var fullt pådrag med inhyrda clowner och lekledare som underhöll och skötte trädgårdslekar, dockteater, hoppborg etc.

God indisk middag på restaurang med bara vi fyra vuxna och de sju barnen hemma med barnvakt. Våra värdar är de mest toleranta och tålmodiga föräldrar vi känner, vilket väl behövs med fyra egna barn. Men även de kände som S och jag att barnfria vuxenstunder är behövligt ibland!

E gillade verkligen att ”sporta” en del ute på familjen J:s uppfart så som innebandy, cykling basket och fotboll. Han saknade sen den möjligheten när vi kom till vår nästa destination Kapstaden. Tur att vi åtminstone också har en utepool här.

TACK familjen J för er gästvänlighet och omsorg om oss!!

Våra armband och pilbågar

Torsdag 18 mars:
E hälsar: Under safarin gjorde Masaiguiden Nicholas en pilbåge med pilar till E och O. Dessutom gjorde han en träklubba till E . Sedan blev det en eftermiddag med mycket skjutande rätt ut i det höga gräset.

O hälsar: PILBÅGARNA VA JÄTTEBRA. JAG GJORDE 2 ARMBAND . FÄRGERNA PÅ ARMBANDEN VAR VIT, GUL, GRÖN OCH SVART . PAPPA GJORDE 1 TILL A.

Oj så många djur vi ser! tyckte O

Fredag 19 mars:
O var så fascinerad av alla olika djur vi såg under våra fyra safariturer att hon började skriva ned alla djursorter hon sett. Det blev en lång lista och i slutet av safarin hade hon antecknat dessa 24 sorter:

Lejon, Giraff, Elefant, Thomson gasell, Krokodil, Flodhäst, Örn, Hyena, Red buck, Water buck, Corey bastard, Marabou stork, White stork, Impala, Grand gasell, Topi, Zebra, Geopard, Leopard, Vildsvin, Bufflel, Struts, Schakal och Mus.

Efterlysning: Tips om fotoböcker

Onsdag 24 mars:
Vi har pratat om att sätta ihop en fotobok om vår Afrikaresa. Vi har ju ett par tusen digitalbilder att välja mellan… Helst skulle vi vilja kunna hitta ett format som också går att ha korta texter i anslutning till fotona. Inbundet bok snarare än häfte är att föredra.
Har ni några tips om siter där vi kan fixa fina fotoböcker?
Tack på förhand!

Frukostpicknick på savannen

Torsdag 18 mars:
Efter en god natt sömn, då ingen av barnen vaknade varken av den skrikande babianhanen eller av några ovälkomna myggor, var det dags för vår första morgontur ut bland djuren. När vi satte oss i jeepen var klockan 06.30 och det var skummörkt ute. En kvart senare steg solen vackert upp över savannen och vi njöt verkligen i fulla drag. Likaså gjorde nog de många ballongfarare som nu steg upp i sina korgar. Tanken med att stiga upp så tidigt (iofs vanlig tid för oss småbarnsfamiljer) var för att många djur är uppe i ottan för att jaga. Senare på dagen slöar de och gömmer sig undan mer för den starkare solen. Och det var verkligen mycket djur uppe. Idag kom O att få se många exemplar av hennes favoritdjur: Elefanter! Vårt första exemplar var en stor, majestätisk och så tyst hane. Elefanterna har som gummisulor under fötterna så trots att de är så gigantiska så hörs det knappt när lufsar fram.

Morgonens höjdpunkt kom när det var frukostdags. Vi hade beställt picknickfrukost så vid halv nio-tiden hade våra kära guider hittat ett lämpligt säkert och naturskönt ställe för ändamålet. Mitt ute på savannen, med vidunderlig milsviddutsikt, under ett enda acaciaträd, dukade guiderna upp pallar och bord med vit duk åt hela sällskapet. Vi fick varsin stor tårtkartong full med färsk frukt, nybakt bröd, grillade grönsaker, ägg, bacon, muffins, juice och annat smarrigt. Gissa om det smakade fantastiskt gott?! Att dessutom inom blickfång ha en hord med ca 300 svarta bufflar och vackra vita fåglar som svärmande runt dem gjorde inte saken sämre. Mitt livs bästa frukost!

Innan hemfärd såg vi också tre smäckra geoparder helt stillasittande på savannen, helt oberörda av vårt närmande. BBC hade ett filmteam som dokumenterade dem. Blir helt klart fin film. När vi kom tillbaka till vårt tält var vi väldigt matta efter 4,5 timmars game drive. Vilken fantastisk start på dagen!

Lejon på smekmånad och flodhästbad

Onsdag 17 mars:
Dags för vår första game-drive! Vi kom att åka med de två Masai-guiderna Simon och Nicholas. De undrade vilka djur som E och O hade som favoritdjur och alldeles kort därefter fick vi se E:s favoriter lejonen. Totalt sett lyckades vi se hela 11 lejon i olika grupperingar under denna eftermiddagstur. En hona och hane låg själva och slöade i gräset omringade av fem safaribilar och massa nyfikna turister. Enligt vår guide var lejonen på smekmånad, vilket de snart bevisade genom en oerhört kort parningsakt. ”Vad gööööööööör de?” undrade våra storbarn när de hörde honan och hanens rytande. A tittade också lite förvånat ut genom rutan. Att vara 20 meter ifrån denna upplevelse var något ganska ovanligt informerade våra guider oss.

Nästa spännande upplevelse var då vi får kliva ut ur bilen vid en flod som var full med flodhästar. Detta var den enda gången vi fick vara utanför bilen när djur var nära. Kul att se de gigantiska flodhästarna som badade i floden fem meter nedanför oss. De dök ned och kom upp till ytan och sprutade en massa vatten. Vilka fina varelser!

It’s a long way to Kitengela…

Söndag 21 mars:
Idag hade vi en riktigt lugn och skön söndagsmorgon, en fin fortsättning på helgen som vi spenderat med familjen J här i Nairobi. Det märks på barnen att de tycker att det är vansinnigt roligt att bara få leka och göra vanliga barnsaker! Efter en tidig lunch åkte vi i konvoj mot det fantastiska glasbruket i Kitengela utanför Nairobi. Här gör man vacker och lite crazy glaskonst av returglas, med en social tvist dessutom.

Redan efter 30 minuter märktes det på de tre stortjejerna som åkte i ”pappabilen” att tålamodet började att tryta (senare rapporter gjorde gällande att läget inte var bättre i den andra bilen med de fyra småsyskonen…) och det hela blev inte bättre av att vi missade den första avtagsvägen…två gånger! Sedan fortsatte vi att köra fel, instruktionerna var fel, den muntliga hjälp vi fick ledde oss på en 15 km lång skumpig återvändgränd och sedan gav vi upp.

Efter knappa två timmar anlände vi istället till Rolf’s Place för kaffe, glass och cheese cake innan vi åkte hem. På Rolf's Place fanns förutom ett kolonialt hotell med restaurang även en lång hängbro som figurerat i en Indiana Jones-film. Trots en massa gnäll under tiden så är jag imponerad av hur snabbt alla våra barn kan kasta av sig motgångarna och gå vidare och njuta av lekstunden före och efter middagen. De är störtcoola!

I Kapstaden - snabb uppdatering

Onsdag 24 Mars

Igår anlände vi till Kapstaden efter en 12 timmars resa från Nairobi. Inga väskor försvann den här gången och den som frörsvann på väg till Nairobi kom ikapp oss efter fem dagar. Det enda vi inte har hittat är kameraladdare. Bisarrt om de är stulna...Det kommer mer uppdateringar om Nairobivistelsen inom kort.

Idag har vi besökt Two Oceans Aquarium vilket barnen verkade mycket nöjda med.

Kapstaden känns verkligen inte som Afrika efter Nairobi...

Lyxigt tältboende på Basecamp Masai Mara

17 – 19 mars: Vårt boende under safarin var en sorts lyxcamping på det norsktägda Basecamp Masai Mara. Vi blev rekommenderade detta safariboende av familjen J (som vi hälsar på i Nairobi) och vi valde detta eftersom det var ett miljövänligt boende som också välkomnade barnfamiljer. Barak Obama bodde också här med sin familj när han besökte Kenya 2006 och planterade träd i den sedermera döpta Obama-skogen. Vi bodde i ett gigantiskt tälthus av kanvas med myggsäkra fönster och myggnät över sängarna. Det fanns två sovrum, men vi valde att bo alla fem i samma rum istället. Vi är ju så vana vid det efter att ha bott sju veckor i ett rum i Jeffrey’s Bay. Över tälten fanns det ett halmklätt tak för att skydda mot den varma solen och utanför tälthuset ett stort trädäck med hängmatta. Huset hade även ett stort badrum med dusch och en separettoalett med halm. All ström som kom till de få lamporna kom ifrån solpaneler. Det var en stor omväxling att äta tre-rätters måltider hela dagarna på restaurangen. Supergod mat!

Eftersom Basecamp ligger mitt ute bland de vilda djuren fanns det djur precis bredvid huset och den kringliggande floden. Vakter fick eskortera oss på området mha spjut och ficklampor efter att det blivit mörkt så att inte något vilt djur skulle attackera oss. En apa sprang fram till vårt tält och snodde en mango då S vände ryggen till i fem sekunder. Pga de nyfikna aporna var vi tvungna att dra igen tältets blixtlås hela tiden så ingen apa skulle ta sig in till oss. Nere vid floden bodde en krokodil som vi inte fick besöka själva. Krokodilen hade väldigt vassa tänder… Gräset på området slogs med lie så att inte flodhästarna skulle komma in bland tälten där vi bodde.

Flyg mot safari i Masai Mara

Onsdag 17 mars:
Vi kliver upp tidigt för att bli hämtade hemma hos familjen J av vår förare. En ovanligt smidig bilfärd genom Nairobis annars så tröga morgontrafik tog oss till Wilson airport. Där fanns det en massa små flygplan i olika storlekar. Vårt lilla plan med flygbolaget Safarilink (som hade den käcka slogan Your wings to the wild) hade plats för 13 passagerare. Det var en himla härlig känsla att flyga och se så mycket djur och natur uppifrån luften. Vi gjorde ett kort stopp in vår slutdestination och landade på landningsbanan mitt ibland en jättestor hord av elefanter. Kändes otroligt häftigt! Efter en timmes flygning var vi framme och blev då upphämtade av vår guide Simon. Han var vackert färgglatt Masai-klädd och hade stor kniv i sitt bälte. E var väldigt imponerad av kniven och berättade på en gång att han minsann ville göra pilbåge för att skjuta med. Simon körde oss därefter i den gigantiska jeepen med höjbart tak till vårt safariläger Basecamp Masai Mara. På vägen dit kändes det som om han hade gjort det omöjliga möjligt; djur efter djur passerades längs med vägen som om han hade stämt träff med dem där för vår skull. Vi såg bland annat zebror, giraffer, bufflar impalor, Thomson gaseller etc. Mycket bra start på vår safari!

Framme i Nairobi...

16 Mars


Efter en 24 timmars resa så kom vi idag fram till Nairobi. Nu känns det som om man verkligen har kommit till Afrika på riktigt. Sjuk trafik, massa människor och en helt annan atmosfär. 


Tyvärr kom inte allt bagage med hela vägen! Vår största väska med merparten av kläder (allt som vi skulle ha med oss på safarin) kom inte längre än till Jo-burg vad det verkar. Vi har kunnat låna av våra värdar här i Nairobi (tack Familjen J) och får komplettera upp med hjälp av reseförsäkring när vi kommer till Cape Town igen.


Til råga på allt elände så är S och C dunderförkylda...men vi är nu packade och klara och åker på vår expressafari imorgon bitti kl 7. Det är synd att klaga, livet är härligt!

Installt flygplan

15 mars:
Nu skulle vi egentligen sitta pa flyget upp fran Port Elisabet till Johannesburg for att dar mellanlanda innan flyget i em mot Nairobi. MEN vart flyg ifran PE blev installt av okand anledning. SUCK!!! Vi vuxna svor tio svarord var, vilket storbarnen tyckte var underligt.

Vi kommer dock ta nasta flyg till J-burg om ett par timmar och landar vid halv tre ungefar. Sen har S charmat till sig ett nattflyg fr J-burg med ett annat flygbolag Kenyian Airways sa att vi kommer fram till Nairobi i morgon bitti istallet. Vi missar en skon natt hos vara vanner, men slipper sitta pa en flygplats i ett helt dygn pa detta satt. Kanske tar vi en taxi fram och tillbaka till nagon restarurang for middag i J-burg om deras flygplats ar lika liten och trist som denna i PE.

Vi sitter nu pa ett fik och trostar oss med muffins. Storbarnen har en film att kolla pa. A far sin lunch. S har sin vanliga svenska mobil paslagen om nagon vill ringa och prata.

Bye bye J-bay

Söndag 14 mars:
Slutpackat och många hejdå kramar senare är det nu dags att sova sista natten här i J-bay. Tidigt imorgon flyger vi upp till Kenya och våra vänner i Nairobi. Sju fantastiska veckor är nu till ända, och vi hoppas nu att de tre kommande veckorna blir lika bra. Ciao.

Simma med delfiner

Lördag 13 mars:

Vårt vandrarhem Island Vibe ligger ju precis på stranden som heter Dolphin Beach. Precis namnet säger gör den verkligen skäl för sitt namn. Mer eller mindre dagligen ser vi delfiner simma förbi utanför Beach house som vi bor i. Ibland i grupper om bara ett par delfiner och andra gånger är det stora stim om uppemot 60 djur som hoppar på lång rad efter varandra. Maffigt! Den senaste tiden har vattnet varit ovanligt lugnt och vågorna mycket mindre än tidigare så det är mycket därför som både delfinerna kommer MYCKET närmare land och som vi lättare kan upptäcka dem. Barnen har numera blivit lite blasé på delfinerna och är inte lika intresserade att spana på dem som vi. S drömmer om att få simma bland dem, men varje gång de varit nära har han inte hunnit ner till vattnet. En dag när S var på stranden med alla våra tre barn hoppade delfinerna i vågorna bara 40 meter ut i vattnet. Dock vågade hann inte lämna barnen själva för att få simma med delfinerna.

Den senaste veckan har även valar synts i vattnet utanför vårt hus. Vi upptäckte dem när de kommer upp och sprutar som en liten fontän över vattenytan. Dock har vi bara tidigt en morgon sett lite av ryggen på en val, men det kändes ändå himla skoj. Vi hade inte trott att vi skulle få se valar här. Fortfarande inte en skymt av haj – så lugn bara lugn alla ni hajrädda.

Bokpengainsamling även i E:s förskoleklass

14 mars:
Jag blir så glad när nu fler vill bidra till vårt skolbibliotek!! En mamma i min sons förskoleklass har tagit initiativ till att också samla in pengar som vi kan köpa böcker till skolans bibliotek. Hon blev lite sotis när hon läste om att O:s klass hade redan gjort det. Jippie så bra! Jag har ju slutat arbeta där, men en annan svensk volontär är på skolan numera så hon kommer att ta vid. När insamlingen är avslutat kommer hon handla böcker och lämna dem på skolan. Jag återkommer därför med uppdatering när det är gjort. Under tiden vill jag tacka för detta trevliga intitiativ och i förväg tacka ev givare!!

Tårfyllt avsked på skolan

Fredag 12 mars:

O följde med till skolan idag denna sista skoldag. Det kändes skönt att att någon av mina kära finns med idag då jag visste att det skulle bli sorgligt skolavsked. Efter 10-rasten var det storsamling på gården med alla 140 eleverna från de fyra klasserna. Rektorn och de övriga tre lärarna håller då fina tack-tal till Anna och mig där de pratar om hur mycket de värdesatt vårt arbete på skolan. Rektorn berättar för skolbarnen på afrikaans att Anna och jag nu inte ska arbeta mer på volontärskolan eftersom vi ska åka ifrån Jeffrey’s Bay. Hon frågar sen alla barnen om vad de sett att vi gjort. Barnen nämner handtvättsplanscherna, de stora badlakanen (från farmor och farfar), biblioteket och att de idag sett de blåa stolväskorna som nu är utplacerade i klassrummen. Det känns jätteskoj att höra iom att det är ju allra mest för barnens skull som vi gjort dessa projekt under våra volontärveckor. Dock är det bara lärarna som vi haft dialog med. Det slår mig nu i skrivande stund att lärarna här aldrig heller skulle tänka tanken att faktiskt fråga barnen vad de skulle vilja förbättra/ändra på i deras skola. Det hör inte riktigt till med demokratisk inrådan från de juniora skoldeltagarna. Elevråd - pas de tout!

Eftersom tacktalen kändes så vemodiga så att jag grät stora rörda tårar bad jag att vi istället skulle sjunga lite uppiggande sånger. Något som även barnen tycker är så skoj att göra ihop. Det blev bla rörelselåten ”Head, shoulders, knees and toes” ett par gånger på engelska och vi på svenska, samt den kristna låten Jesus is Alive som vår klass sjungit (som både E och O brukar nynna på). Innan vi skulle åka vår sedvanliga skolskjuts hem till vandrarhemmet igen så bjöd lärarna in oss volontärer till avslutande samling på rektorsrummet. Där hade gjort i ordning lite snittar och små bakverk. Väldigt gott och gulligt gjort! Efter avslutande sista ömsesidiga tackord och många tårar kramade vi tillslut varandra en sista gång och sa vi ses igen. De lovade också att ta väl hand om ”Annas och mitt” bibliotek. Jag kommer då inte glömma bort min kära skola med de så dedikerade och kämpande lärarna. Jag hoppas verkligen få höra mer ifrån dem!!

Grankottarnas böcker överlämnade till skolan

Fredag 12 mars:
O följde med till skolan idag. Vi tog med de böcker som hennes svenska skolklass Grankottarna sponsrat. Det blev hela 20 stycken böcker av olika varianter, dvs både nya och begagnade, på såväl engelska som afrikaans, en blandning av klassisker (tex Rödluvan och Hans och Greta) och nyskrivna böcker (en lokal barnboksförfattare), och de flesta korta och några lite längre. Det gemensamma för dem är att de hade fina bilder och inte för lång text eftersom barnen ändå inte kan läsa själva samt att sagstunderna aldrig är särskilt långa här. Den biblioteksansvariga läraren bläddrade glatt igenom böckerna och hälsar att hon är väldigt tacksam för gåvan. Olivia hjälpte volontären Valeria att bokstavsmärka Grankottarns biblioteksböcker så att barnen lätt ska ställa dem rätt i hyllorna.

Stort TACK än en gång till Grankottarna för bokpengarna!!

Så olikt men ändå så likt

Torsdag 11 mars:

Jag har fått många AHA-uppleveler och igenkänningar under dessa veckor på skolan. Allt är inte olikt mot hemma utan mycket är mer likt än vad jag först trott.

Skolbarnen på min volontärskola kommer alltid hela och rena till skolan. Flickorna har avancerade håruppsättningar med vackra band. Pojkarna bär ryggsäckar med Spiderman- eller Ben10-tryck på och tjejernas ryggsäckar är rosa. En av lärarna har förklarat att även om barnen har det urfattigt hemma så gör föräldrarna alltid sitt yttersta för att barnen ska se prydliga ut. Läraren poängterar att vi inte ska tro att allt är frid och fröjd hemma hos dem bara för att barnen ser materiellt ok ut. Att komma hel & ren till skolan tycks dock vara lika viktigt i skolan som i kyrkan. Detta använder jag också om argument till min O när hon inte vill borsta håret inför att hon ska följa med mig till skolan. De allra flesta barnen har på sig skor i skolan, men de som traskar dit barfota gör det antingen för att de kanske inte har skor eller att de inte vill ha på sig skor. Vårt vandrarhems ägare (som har det mycket gott ställt) har en son som tyckte att det jobbigaste med att börja skolan var att han då dagligen måste ha på sig skor.

När skolbarnen på vår skola fyller år har de inte kalas hemma. De som har råd tar istället med sig tårta till skolan och ibland även kalaspåsar och så sköter lärarna om födelsedagssång och godisätning (precis innan lunch). Vissa av tårtorna ser ut att vara köpta på vårt närmsta bageri hemma i Stockholm som ju också säljer Spindelmannentårtor.

Precis som på min dotter O:s skola i Stockholm har barnen några huvudämnen under förskoleklassåret. Här heter de ABC, Räkning och levnadskunskap (inte riktigt som EQ i hemma). Varje barn har en plastfickemapp per ämne som portfolio för att spara sina alster liksom också för att vid årets slut ska föräldrarna få se vad barnen gjort i skolan.

Som på våra 6-åringar hemma i Sverige så har en del av skolbarnens mjölktänder trillat ur. På skolan här ser jag tyvärr många barn som har tänder som är brunfläckiga utanpå tänderna. Tandborstning är följaktligen en del av skoldagsrutinen här.

Gymnastik står på schemat flera gånger i veckan men i en mer enkel tappning. Inget klädombyte eller promenad bort till någon idrottsanläggning utan är det dåligt väder sker idrotten i klassrummet mha möblerna som finns där. Vid fint väder går de ut med ett gäng bollar och leker bollekar.

Förberedelser inför hejdå-fest

Torsdag 11 mars:
Imorgon fredag är vi med ordnar farewell party för oss svenskar som reser härifrån J-bay inom kort, dvs vår familj plus volontären Anna. Festen har såklart Sverige-tema.

Gissa vad vi ska klä ut till? O har köpt en orange peruk. E har köpt en hatt med horn. Bildbevis kommer. Köttbullar ska S laga och servera i restaurangen och vi volontärer ska baka äppelkaka till efterrätt.

Klassrum utan mellandörrar

Torsdag 11 mars:
Idag är det näst sista dagen på vår volontärdag, sorgligt... Nu när biblioteket på nytt kunde börja användas med föräldrar där som högläsare/bokhjälpare, kändes det skönt att idag få vara mycket i mitt hemklassrum igen. Min lärare Hesseline och jag har ju jobbat ihop hela tiden under mina sex veckor här. Idag är hon dock på lite dåligt humör. Hon var irriterad över att det är så stökigt i klassen eftersom hennes elever har svårt att koncentrera sig pga de två grannklassrummen. Det finns ingen dörr till den busiga 36-barnsklassen i rummet bredvid. Klassen bakom väggen åt andra hållet har förvisso dörr, men också en fem centimeters bred spricka som släpper igen mycket ljud. Hesseline nämnde att hon skulle vilja möblera om rummet för bättre kunna stänga ute grannklassernas stoj och stim. Jag erbjöd mig att hjälpa henne och så blev det. Idag möblerade vi alltså om hela rummet mitt under skoldagen med skolbarnens hjälp. Rummet blev tillslut oerhört mer praktiskt och logiskt. Återigen kände jag att mina gamla IKEA-takter kom till nytta eftersom möblera en matplatsmöbelavdelning och ett klassrum med bord påminner mycket om varandra. Vi var mycket svettiga men nöjda med resultatet vid dagens slut!

Äntligen biblioteksinvigning

Bild före respektive efter vårt iordningställande

Onsdag 10 mars:

Efter att all målning avklarats i skolbiblioteket har vi de senaste dagarna slutfixat med rummet. Böckerna har sorterats in i bokhyllorna ihop med skänkta bokstöd av lokala biblioteket, nya sittkuddar finns till barnen, heltäckningsmattan är inlagd, bokstavsskyltar är uppsatta på hyllplanen (för att underlätta ordning och reda), dörrdraperi upphängt samt boklistor skrivna över boksamlingen.

Idag var det äntligen invigningsdags! Efter skoldagens slut var det storsamlingen inne på rektorns rum, dvs förrummet till det lilla skolbiblioteket. Där fanns skolans fyra lärare och kokerska , vår volontärskoordinator Taise samt vi fyra volontärer (en till svenska anslöt i början av veckan). Dessutom hade Taise bjudit in en journalist från den lokala dagstidningen Our Times. Jag fixade därför i all hast ett litet presskit för att få mer publicitet om vad vi gjort i skolbiblioteket och dess bokbehov. Anna och jag bad om lite tystnad bland de samlade. Sen höll jag ett kort litet invigningstal innan jag lät dörrdraperiet symboliskt öppnas med orden: Vi förklarar här med Kate Van Der Merve Preschool:s skolbibliotek öppet! Vi var många som var lite rörda över det hela. Vi förklarade vad vi gjort i biblioteket och hur det är tänkt att fungera (dvs som bokläsrum för skolbarnen och som en bokförvaring inför lärarnas högläsning i klassrummen). Därefter bjöd vi på fika och pratade om hur allt växt fram under vår volontärperiod. Iom journalistens närvaro blev det även en upprabbling av hur skolan börjat arbeta med volontärer och skolans behov av stöd. Det blev en mycket bra invigning och Anna och jag kände oss megastolta över vårt bibliotek!

Under fikastunden delade vi ut våra 112 egenhändigt sydda stolväskor. De blev helt lyriska över det tåliga funktionella tyget som lilla A testat genom att spilla en kopp kaffe över… Det ska bli väldigt roligt att sätta ut dem i klassrummen efter deras överväldigande godkännande.

I slutet av veckan ska jag komplettera skolbiblioteket med nyinköpta böcker för pengar som O:s skolklass i Sverige skänkt. Det känns väldigt roligt!

Återvinning på en ny nivå

Tisdag 9 mars:
Hemma i Stockholm älskar jag att åka till återvinningsstationen med alla källsorterade sopor för att det ger mig tillfredsställelse att veta att allt ska återanvändas igen. Kan tyckas lite udda, men jag tycker verkligen att det känns toppen. Här på volontärskolan ser jag överallt spår av återvunna saker som inte ens hann bli sopor på en återvinningsstation. I varje klassrum hittar jag ölkapsyler som används till räkning, färg- och formlära. Skräppapper från ett lokalt möbelföretag används i klassrummen och skrivs alltid på båda sidorna av barnen. Gamla PET-flaskor fylls dagligen med vatten och läggs i frysen så att barnen ska få iskallt vatten när det är drickastund. Vi ombads ta med våra urätna yoghurtburkar med lock som de numera förvarar småsaker i. Min lärare har ett par tömda Pringels chipsrör som förvaring för klassens gemensamma kritor. Förra årets kvarglömda plastfickemappar rensade jag ur (och pappren läggs såklart till återanvändningshögen). De tömda mapparna kan ges till årets elever vars föräldrar inte haft råd att köpa egna. Saker används, används igen och sen gärna igen här. Långt ifrån knappt-slit-sen-släng-parollen hemma.

TerraPi till fullo

Söndag 7 Mars – TerraPi

Som redan rapporterats så blev helgen på TerraPi alldeles strålande. Vi färdades dit i en Land Rover, fylld med packning, mat och alldeles för många passagerare. Det var barnens första närkontakt med den sydafrikanska bristen på känsla för säkerhet…


Efter en skumpig färd på grusvägar anlände vi till vårt läger bestående av fyra Tipis och ett litet skjul med duschar och toaletter. Tipin var större än ett 20-tält, och därmed bestydligt större än vårt rum på Island Vibe! Efter en rundvisning, där vi fick klart för oss att vi skulle vara helt ensamma i lägret, installerade vi oss och fick snart igång lägerelden. Resten av kvällen ägnades åt små rekognoseringsturer och matlagning, grillning över en öppen eld!

Lugnet bröts när S och O var uppe för att borsta tänderna. C’s stämma ljöd över dalen med en uppmaning att snabbt komma ner…vi var inte ensamma längre! C hörde djur, stora djur (kanske något av de 28 olika hovdjur som fanns på området?) och det kändes lite pirrigt i mörkret. Snart avslöjade djuren sig, det var fyra vildhästar som hade bestämt sig för att spendera natten i vår lilla dal. De strosade omkring och mumsade gräs, sov lite och gav små skumma ljud ifrån sig. Mitt i natten vaknade vi av att en av hästarna stod en halvmeter från vår ingång och kliade sig på en stolpe. Skuggan som månen kastade på tältduken såg lite läskig ut.

Därefter sov alla mycket bra på sina madrasser och på morgonen tog vi en snabb frukost för att komma iväg på en vandring innan hettan blev för svår. Vi gick drygt 90 minuter och han se både springbock och impala, något som liknade en kudu ko, en sötvattenskrabba och en stor sköldpadda. Det var varmt och svettigt, säkert 33 – 34 grader mitt på dagen, men alla tre barnen var fantastiskt duktiga och starka.

De varmaste timmarna bjöd på ordentligt vila, och en något svalkande bris, även om E tvingade ut pappa på en halvtimmes extra tur uppför en rejäl backe för att spana efter mer djur. Framåt halv fyra var vi redo för mer äventyr och bestämde oss för att bestiga ett av de omkringliggande bergen. I början hade vi en bra djurstig att följa, stundtals riktigt brant, men efter hand blev det mer obanad terräng och kryss mellan buskar och termitstackar. Det var lite knorr från juniorerna på vägen upp men väl uppe var alla väldigt stolta och imponerade över hur högt vi kommit. Planer har nu börjat smidas på en fjällvecka i sommar! Väl nere belönade vi oss med Pringles, vin och juice medan elden tändes.

Andra natten blev lugnare, alla sov som stockar och inga djur störde även om vi hittade ny spillning i närheten av tältet på morgonen. Återigen en snabb frukost innan en ny morgon tur företogs. Söndagen var ännu varmare och helt vindstilla men med några extra vätske stopp blev det en ny 90-minutare. Totalt sett vandrade barnen fem timmar i ordentligt kuperad tertäng på dryga 24 timmar! Imponerande!

Efter lite mer vila och lunch åkte vi hemåt igen, lite trötta, men mycket nöjda!

STORA sydagen: 112 stolväskor

Tisdag 9 mars:
Idag har jag svettas över en symaskin hela dagen! Vi var glada att kunna slippa den 37 gradiga värmen i skolan. Ute på den afrikanska landsbygden, där skolan ligger långt ifrån havet, står luften helt stilla. Istället jobbade vi volontärer hemma i det stora köket i vårt Beach house. Volontären Anna, den nya tyska volontären Valeria och min sygumma (dotter) O sydde stolväskor till skolan. Valeria klippte till, Anna nålade och jag körde symaskin. O var vår duktiga assistent och hjälpte till med att ta ur nålar, klippa av trådar, räkna väskor, köpa glass och annat behövligt för att orka i värmen. Detta var andra heldagen som Anna och jag bara sydde. Och nu kan vi stolt säga att 112 skolbarn kommer att kunna förvara sina skolböcker i dessa praktiska väskor tack vare oss. Väskorna hänger över ryggstöden och är till stor nytta då skolan har jättebrist på hyllor, hurtsar eller annan praktisk förvaring. Detta var det näst största önskemålet (efter skolbiblioteket) som lärarna framförde att de ville ha hjälp med av oss. We now consider it done!

När vi ändå hade lånat symaskin så fixade jag även till några sömmar till sittkuddarna i skolbiblioteket och sydde ett draperi som ska bli dörren till bibblan. Efter dessa två heldagssömnader vill jag inte se en symaskin på bra länge. Jag är till och med trött i vaden efter att ha trampat så mycket. Imorgon undrar jag nyfiket vad lärarna kommer tycka om våra chair bags…

Renovering av skolbiblioteket

Skolvecka 1 mars – 5 mars:
Denna vecka kommer äntligen hantverkarna som brukar arbeta på vårt vandrarhem ut till oss på skolan. De lägger ca 1,5 dag på att bygga en helt ny bokhylla längs med ena långväggen i vårt skolbibliotek. Anna och jag agerar byggmästare och får instruera dem så att bokhyllan blir perfekt får dess många ändamål; låga hyllplan så de små barnen kan ställa böcker i dem, mellanhöga hyllplan för lärarnas böcker och en övre hylla för lådförvaring.

Bokhyllan blir toppenbra. Skolpersonalen är överväldigad. Anna och jag använder sedan den överblivna färgen från väggmålningen häromdagen till att måla hyllplanen vita. Vi åker till byggvaruhus för att komplettera färgsortimentet med brun bets till stolparna. Det blir väldigt fint och vitt, och kommer göra att bokhyllan hålla bra mycket längre. (Men mina fingrar är fem dagar senare fortfarande nikotinbrunfärgade av betsen…) Det är skönt att vitfärgen funkade på hyllplanen eftersom färgen egentligen var till för våtrum… Detta skulle få en professionell målare att be oss veta hut.

Skolbiblioteksrummet är ju obrukbart denna vecka under renoveringen men vi anser att barnen måste ändå få tillgång till böckerna. The show must go on! Detta är extra viktigt eftersom rektorn har sett till att föräldrar som är lediga (läs: mammor som inte har arbeten) ska komma till skolan from denna vecka för att sköta ”biblioteksjouren”. Anna och jag flyttar därför helt sonika bibblan till ett förrådsrum bredvid köket och radar upp allt där. Det ser faktiskt helt ok ut för att vara en temporär lösning. Mammorna klagar inte och barnen får sin lilla lässtund med dem.

TerraPi

Söndag 7 Mars

Vi har haft en fantastisk helg på TerraPi. En längre text kommer imorgon men ett snabbt kollage från helgen har vi orkat med!

The body

5 Mars

HEJ GRANKOTTARNA! HÄR KOMMER MITT BIDRAG TILL KROPPEN TEMAT. DET ÄR EN BILD AV KROPPENS DELAR OCH VAD DE HETER PÅ ENGELSKA!

VI SES SNART

O

Helgutflykt 5-7 mars från Jeffreys Bay

Måndag 1 mars:
Till helgen far vi ut i bushen för att bo i tipi-tält och leva vildmarksliv. Stället ligger i bergen en timme norr om Jeffreys Bay och heter TerraPi. Säjs var som terapi för själen…

"We are a diverse community of conservation enthusiasts dedicated to healing the land through tourism, education and sustainable permaculture practices. TerraPi lies along the southern border of the world heritage site, the Baviaanskloof Mega-Reserve, just off the Garden Route of South Africa. Bordered by wilderness on three sides we encompass over 10,000 hectares, three mountain ranges, dozens of rivers and many ancient bushman caves. A true adventurer’s paradise!"
www.terrapi.org

Där finns såklart ingen mobilteckning eller dyl där. Inte heller ström eller kylskåp. Spännande!

Tackhälsning till farmor och farfar för badlakanen

Måndag 1 mars:

Idag var det storsamling på skolan som vanligt på måndagarna så skolans alla 140 elever samlades i ett enda klassrum. Vi lämnade över våra planscher på handtvättinstruktionen till fröknarna och de höll därefter en genomgång med alla barnen om hur handtvätt ska ske. Dessutom öppnade de inför alla barnen det stora badlakanspaketet som farmor och farfar gav dem, dvs de fyra nya badlakan som de lämnade efter sig efter besöket här. Alla barnen applåderade såväl som tack för badlakanen som för våra skyltar. Fröknarna var superglada över deras gåvor och hälsade och tackade så mycket. Två fröknar vill sen ha A4-kopior av våra planscher för att ha hemma i badrummet. OK, att Anna och jag är stolta över våra planscher, men inte skulle vi vilja ha dem hemma!

E räknar och lär sig former i skolan

Tisdag 23 februari:
S mår bra i magen igen efter en hel dag hemma i sängen och utan mat. E följer med till skolan. Win-win situation! Det är lika mycket han som vill det, som att det är bra att S får en lugnare dag, och att O och E verkligen behöver paus ifrån varandra. De två funkar ju för det mesta toppen ihop, men lite space behöver de allt.

E är exalterad över att få lämna ifrån sig alla de sakerna som vi tar med idag. Farmor och farfar lämnade kvar fyra stora mörka badlakan som vi kan ge till skolan för att användas vid skolbarnens handtvätt. Baren på vårt vandrarhem Island Vibe har sparat alla kapsyler sen i fredags så vi får med oss två stora plastkassar med kapsyler. Vi lämnar över kapsylerna till min lärare som genast tar tillfället i akt och använder dem i undervisningen. De åker ut på golvet och alla barnen ska ta 1,2 respektive 3 kapsyler och visa upp. Jag får agera kapsylkontrollant. Därefter ritar hon en triangel på tavlan, och ber barnen göra densamma. Intressanta former en liksidig triangel kan ta… Sen får alla lägga trianglar och cirklar med kapsylerna på golvet innan barnen med sina kroppar ska lägga sig i dessa formationer på mattan. Alla, inklusive E, gillar detta! Klassen har bara 12 barn idag (dvs 17 barn är hemma) pga ösregnet under natten och morgonen. Att ha regnfrånvaro är inte ovanligt och beror främst på att de antingen har lång skolväg att gå och att de inte äger regnkläder. Att vara blöt en hel skoldag är inte att tänka på. Tur att de inte har månader av regnperiod så som vi har hemma under de svenska höstarna för det skulle bli lite skolgång här!

Vid 10-tiden anländer de 17 surfarna från Island Vibe som ska hjälpa till med målandet av skolan. De tillhör gruppen Ticket-to-Ride som reser mellan olika surfdestinationer i Sydafrika i 10 veckor för att bli certifierade surfinstruktörer. Eftersom det tyvärr regnar idag blir det inte skolfasaden och utegårdens lekredskap som kan målas. Det dröjer dock hela 2 timmar innan volontärkoordinatorn Lauren kommer med material och färg för att kunna måla. Under tiden får alla surfarna improviserat leka, sjunga och spela gitarr för och med barnen. Uppskattas! Eftersom dessutom kommunens skolsjuksystrar dyker upp för att ge barnen vitaminer och mässlingsspruta, blir surfarna en bra distraktion från de ”hemska” sjuksystrarna. E, som verkligen INTE gillar att ta spruta efter alla vaccinationer inför denna resa, är bra mycket räddare än skolbarnen när de tar sprutan. Tillslut är målarmaterialet på plats och surfarna får skrida till verket med målandet. Vårt skolbibliotek och skolbarnens toaletter ska idag putsas och målas. Det ska bli roligt att komma tillbaka till skolan i morgon och få se hur det ser ut!

Volontärarbete inte alltid självklart och enkelt

Lördag 27 februari:
Idag for vår brasilianska kollega Denise hem efter en månads volontärarbete på förskolan här i Jeffrey Bays kåkstad. Hon har nu tillbringat hela sin semester här från jobbet som engelskalärare åt 11-åringar och vuxna hemma i Brasilien. Det är dedikation att jobba hela semestern!

Hennes vistelse här var dock mycket tuff och hon var på vippen att avbryta vistelsen efter halva tiden. Hon kollade tom upp flygtider hem. Lyckligtvis kunde vi andra få henne på bättre tankar och hon bet ihop och stannade kvar. Efteråt tackade hon oss mycket som hjälpte henne genom sin ”personutvecklande kris”, vilket ju var en självklarhet. Hon kom hit med tron om att projektet på förskolan skulle vara strukturerat och välfungerande, där hon skulle kunna delta genom att hjälpa till. Istället möttes hon av ett stort behov av att organisera den dagliga verksamheten och stor tilltro sattes till hennes kunskaper. Eftersom Denise är lärare tog alla förgivet att hon skulle vilja ta på sig att styra upp deras verksamhet, vilket visade sig vara precis tvärtom. Denise fick någon slags prestationsångest som accelererade när sen hennes förslag initialt inte riktigt fungerade (pga många fler faktorer än hon kunde råda över), så då deppade hon ihop. Jag tror faktumet att hon gjorde ett skolprojekt som ligger så nära hennes riktiga profession försvårade för henne. För min del har jag hela tiden haft det inställningen att jag gör så gott jag kan och att det måste räcka. Min brasklapp har varit att jag ju inte är lärare och att ingen på skolan kan förvänta underverk av mig. Jag vet att jag annars lätt skulle ställa för höga krav på mig själv här…

När Denise mådde som sämst tyckte jag att hon skulle sluta ta på sig skolans alla bekymmer och inte ens försöka ta ansvar för sådant som inte är vårt bord. För att hon ändå skulle kunna känna sig nyttig föreslog jag för henne att satsa på EN lektionsaktivitet med barnen som hon skulle tycka om att göra. Det blev alfabetet där hon pysslade på olika sätt med skolbarnen kring bokstäverna som de redan känner till, men ändå inte riktigt behärskar. Slutresultatet blev jättefina handgjorda böcker där varje barns framsteg syntes tydligt. Very well done Denise!!!

Tack bla till Grankottarna för bokdonationer!

Söndag 28 februari:
Stort tack till O:s förskoleklass Grankottarna hemma i Sverige som vill bidra med en slant till bokinköp åt skolbiblioteket där jag volontärarbetar. Det värmer jättemycket att ni hjälpa till och jag ser så mycket fram emot att få berätta detta för personalen på skolan i morgon! Eftersom det kostar så mycket att posta böcker från Sverige är det smartaste att jag köper in böcker här på plats för era pengar. Det finns som sagt en bokhandel med andrahandsböcker och även barnböcker. Mejla mig på min e-postadress som står på klasslistan så löser vi detaljer kring pengaöverföringen.

I samma fina anda har den andra volontären Anna fått goda nyheter. Hennes mamma känner någon som vill starta samarbete med vår afrikanska skola och en skola i Sverige. Detta för att på så sätt kunna ha utbyte av varandra och också bidra till skolan på olika sätt. Finfint!

Dessutom visade det sig att biblioteket här i Jeffreys Bay, där mina barn och jag satte upp lapparna, nu vill skänka böcker till skolbiblioteket. De kontaktade själva vår skola och meddelade att det bara krävdes ett officiellt brev faxat från skolan för kunna få böcker från Jbays bibliotek. Det var toppen att Jbay biblioteket kontaktade skolan direkt så att de etablerar en kontakt som kan vara långt efter att vi igångsättande volontärer har lämnat skolan.

Lappuppsättning: Secondhand Childrens Books Needed

Måndag 22 februari:
Eftersom S var magsjuk hela natten och behöver vila hemma idag, åker jag inte med till skolan utan tar hand om våra tre barn istället. Idag är det mulet så jag tar med alla barnen ned på stan för att bla sätta upp lappar om bokdonationerna. Alla 7 ställen där jag beskriver om volontärprojektet är så positiva och ger oss ok på att sätta upp lapparna. Så de hamnar på anslagstavlor eller i skyltfönstren på två gym, Jbays bibliotek, två bokaffärer, en pappershandel och en pysselbutik. Ena bokhandeln hittar genast två begagnade böcker som de skänker till mig. Schysst början! Barnen blir också duktiga på att leta ställen med anslagstavlor efter att jag förklarat varför vi ska sätta upp lapparna.

Samtidigt som vi delar ut lapparna så letar vi efter tygsax att kunna klippa zickzack med. Det vore finfint att slippa kantsy alla tygbitar till de 120 stolväskorna vi ska sy…

Inte sömmerska men handtvättsinstruktör

Fredag 19 februari:
Anna och jag åkte inte till skolan idag eftersom idag är stora SYDAGEN. Vi skulle sy de 120 bokstolväskorna åt skolans elever. Vi gick ned till språkskolan där vi letar efter vår volontärkoordinator som ska ha köpt tyg, tråd, etc. Dock visar det sig hon valt att köpa tyger via en billig leverantör i Kapstaden som ska skicka tyget hit till Jbay, och att kommer tidigast måndag. SUCK!! Sen visade det sig att språkskoleläraren som skulle låna ut symaskin åt oss också glömt att ta med den åt oss. En lektion i att dubbelkolla och bekräfta med personer fick vi i alla fall. Vi laddar om till nästa vecka!

Nu var det ingen idé att åka bort till skolan eftersom vi förlorat så mycket tid på att vänta. Så för att ändå använda dagen vettigt så skrev Anna och jag meddelande om bokdonationer. Skolbiblioteket behöver ju få in fler egna böcker och inte bara förlita sig på det lokala bibliotekets möjlighet till långlån. Planen är därför att sätta upp lappar i Jbay på olika ställen om att vi söker begagnade barnböcker till skolan.

Dessutom skred vi till verket med projektet handtvätt, dvs förbättra barnens handhygien genom att göra väggplanscher med instruktioner. Vi fick skjuts till dagiset som volontären Denise volontärarbetar på (och som jag inte ville jobba på) här i närheten. Vi fick låna den samarbetsvillige 5-årige Damien och gjorde en fotosession med honom ute på gården. Vår medhavda tvättbalja fylldes med vatten och han fick göra de olika stegen som ingår i en handtvätt inför Annas fotograferande. Han såg väldig förvånad ut när vi först bad honom smutsa ned händerna ordentligt i jorden. Väl hemma på vandrarhemmet gjorde sen Anna och jag ett fotocollage och skrev en handtvättsinstruktion i fem steg. Vi fick hjälp av personalen på vandrarhemmet att få översatta de engelska instruktionerna till afrikaans och xhosa. Vi blev mycket nöjda med såväl fotona som det 3-språkiga upplägget. När vi sedan hämtade ut våra laminerade A3-planscher är vi grymt nöjda med resultatet! De kommer bli fin-fina på såväl vår förskoleklassskola som på förskolan.

En först misslyckad dag vändes till att bli ganska så produktiv trots allt!

Barhäng med Island Vibe-personalen

Fredag 26 februari:

Som vi skrivit om tidigare har ju båda våra storbarn E och O blivit enormt tjenis med all personal här på vårt vandrarhem. De springer ofta iväg upp till köket, baren eller restaurangen, och hittar någon att ”hänga” med. Även om barnen inte pratar engelska med personalen så kommunicerar de på diverse sätt. I E:s fall är det mycket bus med killarna, så som karatetrix, luftboxning eller blåsa i barens horn. Då alla gästande surfare ibland behöver vänta på bättre vågväder rullar ofta någon film i baren till vår filmälskande E:s förtjusning. Såklart visades filmen Surf’s Up häromdagen. Annars är det mycket rugby eller fotboll på TV eller olika spel som gäller. O sa att hon sett afrikansk fotboll på TV: ”ja, när de spelar fotboll och brottas samtidigt” då det var rugby .

Igår åkte E med restaurang- och barägaren Tom på ett ärende ned på stan. Detta ”glömde” både E och Tom säga till pappa S innan de for (som heller inte märkte att E varit borta förens han kom tillbaka…) Hmmm! Jag hade ett litet samtal med Tom. Idag fick E hålla till bakom bardisken och sälja läsk till en gäst, vilket han såklart tyckte var jätteskoj.

Kökschefen Ryan berömde häromkvällen våra barn för att de verkligen gått från att vara superblyga till att numera våga vara mycket själva bland personalen. Även lilla A får sin del av uppmärksamheten. Kvinnorna i köket och städpersonalen tar gärna och gullar med henne. Kokerskan Julia bar tom A på riktigt afrikanskt vis häromdagen när vi andra i familjen åt lunch. S och jag är såklart tacksamma att vi har fler vuxna som ser till våra gullungar. Ibland räcker vi inte riktigt till…

Kattjakt!

Fredag 26 Februari

Ve och fasa! Igår eftermiddag var O’s katt försvunnen. Uppslukad av jorden! Vi letade och letade. Högt, lågt, fågel fisk mittemellan! Med tanke på hur litet vårt rum är, och att den inte hade varit med på någon utflykt, så kunde vi snart konstatera att den var borta!

Stor sorg! Tårar! Sista hoppet stod till att den skulle ha råkat komma med till tvätteriet när städerskan bytte lakan på förmiddagen. Med det som tröst lyckades O genomlida natten med bara sin nya Monkeyland-apa som sällskap. Detta var första natten sedan hennes 1-årsdag som hon inte sov med katten…

På morgonen hittade S O sittande i sängen med dagboken där hon ritade detta bedårande porträtt av katten Kajsa Klara:

Morgonen gick som i ett töcken. Skulle katten komma med tvätten? Eller var den borta? Skulle kattens syster som finns hemma i huset i Stockholm kunna bli en värdig ersättare? Den luktade ju inte likadant, och pälsen var ju så mjuk och len. Inte som kattens…

Tvätten kom. Ingen katt.

Dramat fick sin upplösning när den annars oerhört glada och barnkära städerskan Sonia lackade ur, förklarade att sängarna ju alltid var fulla med leksaker när hon skulle byta lakan och sedan lyfte madrassen och hittade katten längst in i ett konstigt hörn!

Lyckan hos O var total!

Pappaledighet i Sydafrika

Torsdag 25 Februari


Jag fick en uppmaning på mailen häromdagen ”berätta mer om hur man är pappaledig i Afrika”. Jag inser att jag inte har skrivit så mycket om vår vardag och anledningen till det är väl just att det är vardag. Det är fascinerande hur snabbt något nytt, spännande och annorlunda kan bli vardag!

Det enkla svaret på hur man är pappaledig i Afrika är alltså ”ungefär som hemma”. En del saker ändrar sig inte bara för att man åker iväg. A’s rutin är ganska stabil: hon vaknar sex – halv sju, vilket i vårt lilla rum innebär att alla snart är vakna men tre av oss kan ligga kvar i sängarna medan A ammar. Numera vill A också ha lite riktig frukost också, gärna havregrynsgröt.
Nästa hållpunkt är förmiddagsvila. Det blir mellan 45 och 90 minuter, ibland i vagnen och ibland i sängen på rummet, var det blir beror på vad storbarnen vill hitta på. Innan vilan så har A hunnit med att krypa omkring på rummet och terrassen, leka med leksaker, äta sten, bli sjukt smutsig, äta jord, försöka ta sig in bakom blöjhinken till toaborsten (hon har bara lyckats en gång) träna på att stå, klättra upp för trappan (i köket och utomhus). Alla de här aktiviteterna återkommer på alla vakna stunder under dagen och det mesta kan utföras oavsett var hon befinner sig (med undantag för jakten på toaborsten). Den enda unika aktiviteten som brukar utföras senare på dagen är när vi är på stranden och A sitter i vattenbrynet och får småvågor på sig. Det är både mysigt och läskigt!
Vid 11-tiden är det lunch för A – hon har blivit en rackare på att äta burkmat och det skall bli spännande och se hur det går med hemlagat om sex veckor. Var lunchen intas är helt flexibelt. Det kan vara på stranden, i köket eller på ett café. Efter lunchen har A en ganska lång aktiv period då hon är vaken till ca 14, favoritsysselsättningen är att äta sand på stranden! Eftermiddagsluren varar oftast 90 minuter och brukar kombineras med en lugn stund också för storbarnen, lite ljudbok i iPoden, vilket verkligen har behövts, särskilt de riktigt varma dagarna.
Eftermiddagsmellis, lite yoghurt med frukt, och sedan fria aktiviteter (nu är mamma med i bilden också) fram till middag kl 18 (gröt och en macka) och sedan välling och i säng före kl 20. A får vällingen medan resten av familjen äter sin middag och somnar i vagnen för att senare lyftas över i sin säng.

Nästa morgon börjar allt om från början…

Även om mycket av de fysiska förutsättningarna skiljer sig från tidigare pappaledigheter (varmt och gott väder, 5 meter till stranden etc) så är den riktigt stora skillnaden att jag nu har storbarnen med mig hela tiden. Det gör att A får mycket mindre uppmärksamhet och färre saker sker på hennes villkor (öppna förskolan tar vi i maj). Det känns på sitt sätt som om jag är ledig med storbarnen och A får hänga med oss. Samtidigt är ju storbarnen bundna av A’s rutiner och tider.

Aktiviteter för storbarnen i korthet: gå till stranden och bada (gärna med body board som de båda är duktiga på att åka med), hänga på Island Vibe och spela kort, gå en tur på stan och fika medans A äter lunch, lyssna på en ljudbok om det inte är strandväder (som idag). På fredag är det högtidsstund när vattenrutschbanan är öppen! Också för dem blir det rutin, och det är nog ganska skönt och ibland blir det lite tråkigt också.

Så har barnen det och då vet ni ungefär hur jag har det också. Jag hinner läsa ganska mycket, på eftermiddagen när alla vilar samtidigt och på kvällarna när alla sover:

• The day watch – Sergei Lukanenko
• The essential guide to customs & culture South Africa
• Hollywood station – Joseph Wambaugh
• Cross Country – James Patterson
• Wild Fire – Nelson Demille
• Hostage – Robert Crais
• Extremely Loud & Increadibly Close – Jonathat Saffron Foer
• The sum of all fears – Tom Clancy
• First Family – David Baldacci
• The time traveller’s wife – Audrey Nieffenegger

Mycket deckare, dels för att det är avslappnande och dels för att det är enkelt tillgängligt I second hand affären. Extremely Loud & Increadibly Close var fantastisk och The time traveller’s wife var ännu bättre, sådär så att man inte vill att den skall ta slut samtidigt som man måste läsa till slutet, fort, fort, för att se hur det går!

Som under alla pappaledigheter så finns det en frustrerande känsla av att det blir väldigt lite ”egentid” (det skiljer ju sig inte så mycket från när man jobbar…det kanske är det som är att vara förälder). Det har blivit mycket mindre surfa än vad jag hade hoppats, dels på grund av min skada efter en vecka (jag har inte ont längre men har fortfarande ett stort hål i vadmuskeln där bristning skedde) och dels för att det är svårare att få ihop med barnen än vad C och jag hade trott. Vi var lite för optimistiska. Jag är också frustrerad över att skadan gjort att jag inte kunnat träna men nu kanske det kan gå att komma igång. Härmed ett publikt löfte att jag imorgon bitti skall ut och prova hur det känns att gå raskt och kanske jogga lite!

Som vanligt har jag lite svårt att leva i här och nu, tankarna rinner iväg till veckorna i Cape Town, till Masi Mara och till hur våren hemma kommer att bli (kommer snön att vara borta 5 April? Hoppas, hoppas, hoppas!). Jag tänker till och med på hur jag kan få till en surfresa helt själv, eller kanske med en killkompis, så att man verkligen får lära sig det här ordentligt. Kanske två veckor i Hossegor…Så, när jag tvingar mig att koncentrera mig på här och nu: De första 30 dagarna på resan har varit superhärliga och bjudit på många spännande upplevelser och de har bjudit på pappaledighetsvardag, och det är inte det sämsta! Jag är extremt tacksam att vi har förutsättningarna att göra den här resan (lagstiftning, ekonomi, bra arbetsgivare, mod och en driven hustru).