Första testdag på skolan med förskoleklasser

Onsdag 3 februari:

Jag fick skjuss till skolan av vandrarhemsägaren Lauren ihop med en hel bunt av de anställda. De känns kul att bli en del av det lokala gänget här på vandrarhemmet. De kommer skjussa oss både till och från skolorna för att vi inte ska behöva åka lokaltrafiken eller promenera eftersom båda alternativen är osäkra (varierande tidtabell) och kan vara farliga.

Rektor Ms Nelson tycker att jag ska vara i två klasser per dag och byta i halvlek dessa två provdagar. Första klassen är med den unga fröken Nalli (svårt namn?) som pratar mycket afrikaans, men jag förstår mer än vad jag skulle tro. Hon läser i någon bok som jag inte har en aning om vad det är. Det visar sig sedan vara någon slags bibelläsning. Alla hostar inklusive läraren. Alla 35 elever ska stå upp och säga sitt namn för mig och är mycket blyga. Jag uppfattar hälften av alla namn. Det visar sig senare vara olika engelska namn, men med en helt annan betoning än vad jag är van vid. De får i uppgift att fylla i cirklar med olika färger. Det visar sig att alla har inte har råd att köpa kritor (som förvaras i glasslådorna som E såg dagen innan) eller ha råd att köpa skoluniformen. Jag delar ut lådor och hjälper dem med rätt färgval. Blyga inför mig, men glada att få hjälp och stolta när de lyckas färglägga. Känns skönt att kunna göra något konkret. Rast med medhavda smörgåsar på en filt på gården. Jag hittar på en lek med en sten som jag gömmer bakom min rygg och så får de gissa i vilken hand som jag gömt stenen i. Is it in my right or left hand? Försök till att lära dem höger och vänster på engelska. De kastar sig över mina händer och skrattar. Känns som om alla 35 barnen är över mig. Roligt!

Byter därefter klassrum till frau Haissene. Frau betyder fröken på afrikaans. Denna fröken pratar konstant afrikaans med barnen. Hon översätter bara lite då och då till mig, men gör inga försök att prata engelska med barnen. Först har vi gympa utomhus på gården. Jag hjälper till med rutschkaneåkning (ser till att inte alla kastar sig nedför rutschkanan på varandra), bollkastning i en låda (max tre kast innan de får springa genom en tunnel), egen hopprepshoppning (dvs om de har något eget rep) och sång med kroppsdelsigenkänning. Inomhus läser jag sedan en saga för dem ur en engelsk sagobok om några sagofigurer som tjafsar om vem som är starkast. Först visar deras fröken bilderna och går snabbt igenom handlingen på Afrikaans. Boken är pytteliten (ca 10 X 10 cm) som klassens 36 barn ska se på håll – det känns lite pyttigt, men de tittar superintresserat. Jag pratar sen fritt om att vara stark i benen (så som klättra upp för att åka rutchkana) eller stark i armen för att kasta bollar. De är starka på att lyssna med öronen fortsättar jag att säga till dem eftersom de lyssnat så duktigt och snällt. Därefter är det gemensam vattendrickning, dvs de radas upp och jag får hälla upp lite vatten åt var och en av dem. Men 5 barn har inte muggar eftersom deras föräldrar inte har tagit med muggar åt dem sedan skolstart för tre veckor sedan. Jag tar initiativ till att diska några oanvända muggar och namnar dem till dem som inte hade någon. Hädanefter kommer dessa barn få sina tre centimeter vatten i sina nya muggar tack vare mig. Känns bra! Kort sångstund på Afrikaans med fröken på golvet. Hjälper sen till att få halva gruppen att hämta två tallrikar var från köket för att ge mat till sig själv och sin bordsgranne. Alla portioner är förberedda och upplagda i köket på plasttallrik med plastsked; bruna bönor med lite morötter. Ser oaptitligt ut men alla äter upp allt av sina små portioner. De får varken ta om mat eller dricka till maten.

Sen tar alla på sig sina ryggsäckar och så tågar vi ut ihop. Där ute väntar föräldrar (mammor, pappor och mor-/farmödrar) på sina barn. Jag får två tacksamma kramar från fröknarna som verkar har uppskattat mig. Alla barnen jag träffat idag vinkar och skriker bye-bye till mig. Upprymt sätter jag mig i min hämtbil för att åka tillbaka till vandrarhemmet. Jag inser då att jag har haft ett leende på läpparna hela dagen. Och vad fantastiskt bra det känts!