Volontärarbete inte alltid självklart och enkelt

Lördag 27 februari:
Idag for vår brasilianska kollega Denise hem efter en månads volontärarbete på förskolan här i Jeffrey Bays kåkstad. Hon har nu tillbringat hela sin semester här från jobbet som engelskalärare åt 11-åringar och vuxna hemma i Brasilien. Det är dedikation att jobba hela semestern!

Hennes vistelse här var dock mycket tuff och hon var på vippen att avbryta vistelsen efter halva tiden. Hon kollade tom upp flygtider hem. Lyckligtvis kunde vi andra få henne på bättre tankar och hon bet ihop och stannade kvar. Efteråt tackade hon oss mycket som hjälpte henne genom sin ”personutvecklande kris”, vilket ju var en självklarhet. Hon kom hit med tron om att projektet på förskolan skulle vara strukturerat och välfungerande, där hon skulle kunna delta genom att hjälpa till. Istället möttes hon av ett stort behov av att organisera den dagliga verksamheten och stor tilltro sattes till hennes kunskaper. Eftersom Denise är lärare tog alla förgivet att hon skulle vilja ta på sig att styra upp deras verksamhet, vilket visade sig vara precis tvärtom. Denise fick någon slags prestationsångest som accelererade när sen hennes förslag initialt inte riktigt fungerade (pga många fler faktorer än hon kunde råda över), så då deppade hon ihop. Jag tror faktumet att hon gjorde ett skolprojekt som ligger så nära hennes riktiga profession försvårade för henne. För min del har jag hela tiden haft det inställningen att jag gör så gott jag kan och att det måste räcka. Min brasklapp har varit att jag ju inte är lärare och att ingen på skolan kan förvänta underverk av mig. Jag vet att jag annars lätt skulle ställa för höga krav på mig själv här…

När Denise mådde som sämst tyckte jag att hon skulle sluta ta på sig skolans alla bekymmer och inte ens försöka ta ansvar för sådant som inte är vårt bord. För att hon ändå skulle kunna känna sig nyttig föreslog jag för henne att satsa på EN lektionsaktivitet med barnen som hon skulle tycka om att göra. Det blev alfabetet där hon pysslade på olika sätt med skolbarnen kring bokstäverna som de redan känner till, men ändå inte riktigt behärskar. Slutresultatet blev jättefina handgjorda böcker där varje barns framsteg syntes tydligt. Very well done Denise!!!

Tack bla till Grankottarna för bokdonationer!

Söndag 28 februari:
Stort tack till O:s förskoleklass Grankottarna hemma i Sverige som vill bidra med en slant till bokinköp åt skolbiblioteket där jag volontärarbetar. Det värmer jättemycket att ni hjälpa till och jag ser så mycket fram emot att få berätta detta för personalen på skolan i morgon! Eftersom det kostar så mycket att posta böcker från Sverige är det smartaste att jag köper in böcker här på plats för era pengar. Det finns som sagt en bokhandel med andrahandsböcker och även barnböcker. Mejla mig på min e-postadress som står på klasslistan så löser vi detaljer kring pengaöverföringen.

I samma fina anda har den andra volontären Anna fått goda nyheter. Hennes mamma känner någon som vill starta samarbete med vår afrikanska skola och en skola i Sverige. Detta för att på så sätt kunna ha utbyte av varandra och också bidra till skolan på olika sätt. Finfint!

Dessutom visade det sig att biblioteket här i Jeffreys Bay, där mina barn och jag satte upp lapparna, nu vill skänka böcker till skolbiblioteket. De kontaktade själva vår skola och meddelade att det bara krävdes ett officiellt brev faxat från skolan för kunna få böcker från Jbays bibliotek. Det var toppen att Jbay biblioteket kontaktade skolan direkt så att de etablerar en kontakt som kan vara långt efter att vi igångsättande volontärer har lämnat skolan.

Lappuppsättning: Secondhand Childrens Books Needed

Måndag 22 februari:
Eftersom S var magsjuk hela natten och behöver vila hemma idag, åker jag inte med till skolan utan tar hand om våra tre barn istället. Idag är det mulet så jag tar med alla barnen ned på stan för att bla sätta upp lappar om bokdonationerna. Alla 7 ställen där jag beskriver om volontärprojektet är så positiva och ger oss ok på att sätta upp lapparna. Så de hamnar på anslagstavlor eller i skyltfönstren på två gym, Jbays bibliotek, två bokaffärer, en pappershandel och en pysselbutik. Ena bokhandeln hittar genast två begagnade böcker som de skänker till mig. Schysst början! Barnen blir också duktiga på att leta ställen med anslagstavlor efter att jag förklarat varför vi ska sätta upp lapparna.

Samtidigt som vi delar ut lapparna så letar vi efter tygsax att kunna klippa zickzack med. Det vore finfint att slippa kantsy alla tygbitar till de 120 stolväskorna vi ska sy…

Inte sömmerska men handtvättsinstruktör

Fredag 19 februari:
Anna och jag åkte inte till skolan idag eftersom idag är stora SYDAGEN. Vi skulle sy de 120 bokstolväskorna åt skolans elever. Vi gick ned till språkskolan där vi letar efter vår volontärkoordinator som ska ha köpt tyg, tråd, etc. Dock visar det sig hon valt att köpa tyger via en billig leverantör i Kapstaden som ska skicka tyget hit till Jbay, och att kommer tidigast måndag. SUCK!! Sen visade det sig att språkskoleläraren som skulle låna ut symaskin åt oss också glömt att ta med den åt oss. En lektion i att dubbelkolla och bekräfta med personer fick vi i alla fall. Vi laddar om till nästa vecka!

Nu var det ingen idé att åka bort till skolan eftersom vi förlorat så mycket tid på att vänta. Så för att ändå använda dagen vettigt så skrev Anna och jag meddelande om bokdonationer. Skolbiblioteket behöver ju få in fler egna böcker och inte bara förlita sig på det lokala bibliotekets möjlighet till långlån. Planen är därför att sätta upp lappar i Jbay på olika ställen om att vi söker begagnade barnböcker till skolan.

Dessutom skred vi till verket med projektet handtvätt, dvs förbättra barnens handhygien genom att göra väggplanscher med instruktioner. Vi fick skjuts till dagiset som volontären Denise volontärarbetar på (och som jag inte ville jobba på) här i närheten. Vi fick låna den samarbetsvillige 5-årige Damien och gjorde en fotosession med honom ute på gården. Vår medhavda tvättbalja fylldes med vatten och han fick göra de olika stegen som ingår i en handtvätt inför Annas fotograferande. Han såg väldig förvånad ut när vi först bad honom smutsa ned händerna ordentligt i jorden. Väl hemma på vandrarhemmet gjorde sen Anna och jag ett fotocollage och skrev en handtvättsinstruktion i fem steg. Vi fick hjälp av personalen på vandrarhemmet att få översatta de engelska instruktionerna till afrikaans och xhosa. Vi blev mycket nöjda med såväl fotona som det 3-språkiga upplägget. När vi sedan hämtade ut våra laminerade A3-planscher är vi grymt nöjda med resultatet! De kommer bli fin-fina på såväl vår förskoleklassskola som på förskolan.

En först misslyckad dag vändes till att bli ganska så produktiv trots allt!

Barhäng med Island Vibe-personalen

Fredag 26 februari:

Som vi skrivit om tidigare har ju båda våra storbarn E och O blivit enormt tjenis med all personal här på vårt vandrarhem. De springer ofta iväg upp till köket, baren eller restaurangen, och hittar någon att ”hänga” med. Även om barnen inte pratar engelska med personalen så kommunicerar de på diverse sätt. I E:s fall är det mycket bus med killarna, så som karatetrix, luftboxning eller blåsa i barens horn. Då alla gästande surfare ibland behöver vänta på bättre vågväder rullar ofta någon film i baren till vår filmälskande E:s förtjusning. Såklart visades filmen Surf’s Up häromdagen. Annars är det mycket rugby eller fotboll på TV eller olika spel som gäller. O sa att hon sett afrikansk fotboll på TV: ”ja, när de spelar fotboll och brottas samtidigt” då det var rugby .

Igår åkte E med restaurang- och barägaren Tom på ett ärende ned på stan. Detta ”glömde” både E och Tom säga till pappa S innan de for (som heller inte märkte att E varit borta förens han kom tillbaka…) Hmmm! Jag hade ett litet samtal med Tom. Idag fick E hålla till bakom bardisken och sälja läsk till en gäst, vilket han såklart tyckte var jätteskoj.

Kökschefen Ryan berömde häromkvällen våra barn för att de verkligen gått från att vara superblyga till att numera våga vara mycket själva bland personalen. Även lilla A får sin del av uppmärksamheten. Kvinnorna i köket och städpersonalen tar gärna och gullar med henne. Kokerskan Julia bar tom A på riktigt afrikanskt vis häromdagen när vi andra i familjen åt lunch. S och jag är såklart tacksamma att vi har fler vuxna som ser till våra gullungar. Ibland räcker vi inte riktigt till…

Kattjakt!

Fredag 26 Februari

Ve och fasa! Igår eftermiddag var O’s katt försvunnen. Uppslukad av jorden! Vi letade och letade. Högt, lågt, fågel fisk mittemellan! Med tanke på hur litet vårt rum är, och att den inte hade varit med på någon utflykt, så kunde vi snart konstatera att den var borta!

Stor sorg! Tårar! Sista hoppet stod till att den skulle ha råkat komma med till tvätteriet när städerskan bytte lakan på förmiddagen. Med det som tröst lyckades O genomlida natten med bara sin nya Monkeyland-apa som sällskap. Detta var första natten sedan hennes 1-årsdag som hon inte sov med katten…

På morgonen hittade S O sittande i sängen med dagboken där hon ritade detta bedårande porträtt av katten Kajsa Klara:

Morgonen gick som i ett töcken. Skulle katten komma med tvätten? Eller var den borta? Skulle kattens syster som finns hemma i huset i Stockholm kunna bli en värdig ersättare? Den luktade ju inte likadant, och pälsen var ju så mjuk och len. Inte som kattens…

Tvätten kom. Ingen katt.

Dramat fick sin upplösning när den annars oerhört glada och barnkära städerskan Sonia lackade ur, förklarade att sängarna ju alltid var fulla med leksaker när hon skulle byta lakan och sedan lyfte madrassen och hittade katten längst in i ett konstigt hörn!

Lyckan hos O var total!

Pappaledighet i Sydafrika

Torsdag 25 Februari


Jag fick en uppmaning på mailen häromdagen ”berätta mer om hur man är pappaledig i Afrika”. Jag inser att jag inte har skrivit så mycket om vår vardag och anledningen till det är väl just att det är vardag. Det är fascinerande hur snabbt något nytt, spännande och annorlunda kan bli vardag!

Det enkla svaret på hur man är pappaledig i Afrika är alltså ”ungefär som hemma”. En del saker ändrar sig inte bara för att man åker iväg. A’s rutin är ganska stabil: hon vaknar sex – halv sju, vilket i vårt lilla rum innebär att alla snart är vakna men tre av oss kan ligga kvar i sängarna medan A ammar. Numera vill A också ha lite riktig frukost också, gärna havregrynsgröt.
Nästa hållpunkt är förmiddagsvila. Det blir mellan 45 och 90 minuter, ibland i vagnen och ibland i sängen på rummet, var det blir beror på vad storbarnen vill hitta på. Innan vilan så har A hunnit med att krypa omkring på rummet och terrassen, leka med leksaker, äta sten, bli sjukt smutsig, äta jord, försöka ta sig in bakom blöjhinken till toaborsten (hon har bara lyckats en gång) träna på att stå, klättra upp för trappan (i köket och utomhus). Alla de här aktiviteterna återkommer på alla vakna stunder under dagen och det mesta kan utföras oavsett var hon befinner sig (med undantag för jakten på toaborsten). Den enda unika aktiviteten som brukar utföras senare på dagen är när vi är på stranden och A sitter i vattenbrynet och får småvågor på sig. Det är både mysigt och läskigt!
Vid 11-tiden är det lunch för A – hon har blivit en rackare på att äta burkmat och det skall bli spännande och se hur det går med hemlagat om sex veckor. Var lunchen intas är helt flexibelt. Det kan vara på stranden, i köket eller på ett café. Efter lunchen har A en ganska lång aktiv period då hon är vaken till ca 14, favoritsysselsättningen är att äta sand på stranden! Eftermiddagsluren varar oftast 90 minuter och brukar kombineras med en lugn stund också för storbarnen, lite ljudbok i iPoden, vilket verkligen har behövts, särskilt de riktigt varma dagarna.
Eftermiddagsmellis, lite yoghurt med frukt, och sedan fria aktiviteter (nu är mamma med i bilden också) fram till middag kl 18 (gröt och en macka) och sedan välling och i säng före kl 20. A får vällingen medan resten av familjen äter sin middag och somnar i vagnen för att senare lyftas över i sin säng.

Nästa morgon börjar allt om från början…

Även om mycket av de fysiska förutsättningarna skiljer sig från tidigare pappaledigheter (varmt och gott väder, 5 meter till stranden etc) så är den riktigt stora skillnaden att jag nu har storbarnen med mig hela tiden. Det gör att A får mycket mindre uppmärksamhet och färre saker sker på hennes villkor (öppna förskolan tar vi i maj). Det känns på sitt sätt som om jag är ledig med storbarnen och A får hänga med oss. Samtidigt är ju storbarnen bundna av A’s rutiner och tider.

Aktiviteter för storbarnen i korthet: gå till stranden och bada (gärna med body board som de båda är duktiga på att åka med), hänga på Island Vibe och spela kort, gå en tur på stan och fika medans A äter lunch, lyssna på en ljudbok om det inte är strandväder (som idag). På fredag är det högtidsstund när vattenrutschbanan är öppen! Också för dem blir det rutin, och det är nog ganska skönt och ibland blir det lite tråkigt också.

Så har barnen det och då vet ni ungefär hur jag har det också. Jag hinner läsa ganska mycket, på eftermiddagen när alla vilar samtidigt och på kvällarna när alla sover:

• The day watch – Sergei Lukanenko
• The essential guide to customs & culture South Africa
• Hollywood station – Joseph Wambaugh
• Cross Country – James Patterson
• Wild Fire – Nelson Demille
• Hostage – Robert Crais
• Extremely Loud & Increadibly Close – Jonathat Saffron Foer
• The sum of all fears – Tom Clancy
• First Family – David Baldacci
• The time traveller’s wife – Audrey Nieffenegger

Mycket deckare, dels för att det är avslappnande och dels för att det är enkelt tillgängligt I second hand affären. Extremely Loud & Increadibly Close var fantastisk och The time traveller’s wife var ännu bättre, sådär så att man inte vill att den skall ta slut samtidigt som man måste läsa till slutet, fort, fort, för att se hur det går!

Som under alla pappaledigheter så finns det en frustrerande känsla av att det blir väldigt lite ”egentid” (det skiljer ju sig inte så mycket från när man jobbar…det kanske är det som är att vara förälder). Det har blivit mycket mindre surfa än vad jag hade hoppats, dels på grund av min skada efter en vecka (jag har inte ont längre men har fortfarande ett stort hål i vadmuskeln där bristning skedde) och dels för att det är svårare att få ihop med barnen än vad C och jag hade trott. Vi var lite för optimistiska. Jag är också frustrerad över att skadan gjort att jag inte kunnat träna men nu kanske det kan gå att komma igång. Härmed ett publikt löfte att jag imorgon bitti skall ut och prova hur det känns att gå raskt och kanske jogga lite!

Som vanligt har jag lite svårt att leva i här och nu, tankarna rinner iväg till veckorna i Cape Town, till Masi Mara och till hur våren hemma kommer att bli (kommer snön att vara borta 5 April? Hoppas, hoppas, hoppas!). Jag tänker till och med på hur jag kan få till en surfresa helt själv, eller kanske med en killkompis, så att man verkligen får lära sig det här ordentligt. Kanske två veckor i Hossegor…Så, när jag tvingar mig att koncentrera mig på här och nu: De första 30 dagarna på resan har varit superhärliga och bjudit på många spännande upplevelser och de har bjudit på pappaledighetsvardag, och det är inte det sämsta! Jag är extremt tacksam att vi har förutsättningarna att göra den här resan (lagstiftning, ekonomi, bra arbetsgivare, mod och en driven hustru).

Bibliotekarie C börjar sin tjänstgörning

Torsdag 18 februari:
De senaste dagarna har mitt volontärsarbete innefattat rollerna bibliotekarie, röjstädtant, flyttkarl och datatekniker. Variation skadar inte!

Det lilla skolbiblioteket fortsätter ta form. Anna och jag plockar ner allt som suttit på väggarna och bär ut allt skräp. Vi mäter upp rummet och gör en skiss över det innan vi ”möblerar” det på papper. Jag får vibbar ifrån gamla IKEA-tiden och jag minns hur jag gjorde liknade saker men i stor skala över en hel varuhusavdelning med sommarmöbler. I vårt bibliotek kommer ena långsidan ha en bokhylla från golv till tak med 6 hyllplan. Skolbarnens böcker får då plats längst ned, lärarnas pedagogikböcker högre upp och lådförvaring av extra kopior av böcker högst upp. Längs med långväggen mittemot rymmer sju barns kuddar så att de kan sitta ned och läsa bekvämt. Ett litet bord och stol finns också så att ett barn kan läsa vid det eller hålla på med tyst lek (tex lägga pussel). Eftersom vi i gömmorna hittar flera passande väggplanscher för biblioteket (alfabetet, siffror, motsatsord, etc) sparar vi dessa till senare. Förhoppningsvis kan vi få målat rummet helt vitt och göra nya sittkuddar åt barnen. Vi hittar också några jättestora gossedjur som kan bli perfekta till dekorera rummet genom att hänga dem uppifrån taket föra att rummet för att göra det lite mysigare.

Trots att renoveringen av biblioteket inte gjorts öppnar vi upp för de första biblioteksbesökarna. Biblioteket har fyra besökstider om 20 minuter per dag. Då får varje klass 20 minuter var per dag där sju elever per gång får tillbringa i biblioteket. På så sätt hinner skolans alla 140 elever tillbringa åtminstone 20 minuter var per vecka i biblioteket. Eftersom barnen helt klart är ovana bokläsare, och antagligen aldrig varit i ett bibliotek, går Anna och jag först gå igenom Biblioteksreglerna. Dessa satt redan på väggen så jag läser helt enkelt bara upp den afrikaanska versionen och pratar om dem på engelska. Reglerna i skolbiblioteket är att man först måste ha tvättat händerna (finns tom handfat i biblioteket, men som tyvärr inte fungerar), alla ska vara tysta därinne, de ska vända blad försiktigt och inte riva i böckerna. Vårt jobb under biblioteksstunden är sen att se till att de sju eleverna är tysta, att de är försiktiga med böckerna och att de ställer tillbaka dem på rätt sätt. De är exalterade över att titta i bilderna och ”läsa” och glömmer lätt bort att inte prata med varandra. Många har verkligen svårt att veta vad som är upp och ned, eller vilken som är framsidan på böckerna. För de flesta får vi också visa hur böckerna sen ska stå i bokhyllan. Deras första besök blir verkligen grundkursen i bokhantering. Dag 2 får vi dock höra av en lärare att barns föräldrar verkligen gett skolan beröm för att biblioteket kommit igång och att barnen gått hem mycket nöjda efter sin läsestund. Det värmde att höra! En grupp idag var extremt duktiga på att vara tysta. Jag berömde dem till deras lärare som då berättade att hon sagt till klassen att de ALDRIG mer skulle få sätta sin fot där såvida de inte var knäpptysta och skötte sig. Hot funkar tydligen… .

Innan skoldagen är slut installerar vi även en gammal stationär dator och skrivare som rektorn fått skänkt till sig. Vi får igång datorn men inte printern. För att göra datorn mindre stöldbegärlig (tydligen attraktiv trots att den har nog 10 år på nacken) flyttar vi runt möblerna i rektorns rum och därmed hamnar utom synhåll från fönstret och solen.

Klartecken på stolväskor och skolbibliotek

Onsdag 17 februari:
Efter skoldagens slut har vi har möte med volontärkoordinatorn Taise angående skolans Wishlist (saker som de sa till oss i måndags att de skulle vilja få gjorda/få av oss volontärer på kort och lång sikt). Vi får klartecken att gå vidare med biblioteksrenoveringen och att leta upp fler begagnade barnböcker på såväl Afrikaans som engelska. Dessutom bestämmer vi att Anna och jag själva ska sy stolbokväskorna som skolan önskade (dvs väskor som hänger på ryggstöden för bokförvaring). Taise kommer köpa billigt tyg till oss imorgon och en språklärare kan låna oss sin symaskin.

Vi gör därefter även påtryckningar på volontärkoordinatorn Lauren om NÄR målningen av skolan kan ske liksom invändiga målningen av biblioteket samt byggandet av långväggshyllan. Han tycker nog att Anna och jag är lite tjatiga som trycker på så. Han avger löfte att hans hantverkare (som just nu bygger hans nya kontor vid vandrarhemmet) kommer till skolan på tisdag. We’ll see about that…

Förskoleklasskolans egna bibliotek påbörjas

Måndag 15 februari:

När vi anländer till skolan tittar vi av en slump på rummet bredvid rektorn Ms Nelsons rum. På en handskriven skylt står det Biblioteek och är detsamma som det låter, dvs skolans bibliotek. Toppenbra! Det är ett litet rum (ca 10 kvm) med 4 plaststolar, ett pyttelitet bord, en oanvändbar bokhylla och en massa papplådor. Dock är rummet tomt på böcker. Då visar det sig att en av lärarna ska till det lokala biblioteket och låna böcker idag så den andra svenska volontären Anna och jag bjuder in oss själva att hjälpa till. Det lokala biblioteket visar sig vara bara runt hörnet från skolan och är ett ganska litet men relativt välsorterat sådant. Vi får välja ut engelskaböcker och hittar massa fina på lagom svår nivå. Tom hittar vi en Emil i Lönneberga-bok som vi självklart lånar. Väl tillbaka på skolan upptäcker vi sedan 10-talet kartonger med böcker och pysselsaker som skolan fick förra året av kommunen. De har inte haft tid att packa upp detta så det blir rena rama julaftonsstämningen. Vi packar upp minst 15 olika böcker i många uppsättningar (minst 15 exemplar och som mest 140 av varje) och vi sätter igång att namna dem med skolans namn och lista dem. Rektorn tycker att det är viktigt att ha en lista över skolans alla böcker så att de har koll på vilka böcker de har. Vi delar även upp materialet (pärlor, trådar, byggklossar, pussel etc) så varje klass får varsin stor låda. Vissa av böckerna ska till klassrummen och användas i undervisningen, medan andra ska vara i skolbiblioteket Lärarna uppskattade verkligen att vi hjälpte dem och de ger oss fria händer att utforma skolbiblioteket så Anna och jag börjar smida planer.

När skolan är slut för dagen håller Anna och jag personalmöte med skolans 4 lärare. Vi vill få reda på vad de ser som deras största behov vad gäller undervisningen och de medel som vi kan bidra med som volontärer. Skolan får ju en pott pengar av oss volontärer som kan användas till det som de tycker passar dem bäst. Vi får in jättebra idéer ifrån lärarna som vi samlar ihop till en lång ’Wishlist’ som är kombinerat med några av våra egna idéer. De vet att alla behov inte kommer att kunna åtgärdas av oss på kortsikt, men vissa i alla fall. Innan vi åker ifrån skolan har vår andra volontärkoordinator Lauren anlänt och berättar att 17 unga surfare som bor på vandrarhemmet kommer komma och måla på skolan i den kommande veckan. Eftersom det finns ett STORT behov av måla överallt går vi runt såväl inne på skolan som ute för att hitta fyra högprioriterade projekt att fixa/måla. Det lutar åt att biblioteket, toaletterna och uteleksakerna skall göras först. Dock anser Lauren att taket, vindskivorna, takrännorna och delar av fasadens plankor är i så ruttet skick att åtminstone nödåtgärder måste sättas in. En kommande höststorm river annars lätt av taket… Han planerar att låta sin hantverkare komma dit och ta tag i ytterfasaden. Hoppas det kan ske snart.

Idag blev en annorlunda skoldag. Jag var egentligen bara i klassrummet i en timme innan biblioteksprojektet tog vid. Då hjälpte jag till att leta bilder ur veckotidningar på personer som håller på med personlig hygien, vilket är veckans tema i min klass med läraren Hasselein. Jag hade en bunt med 10 år gamla sydafrikanska modemagasin till mitt förfogande. Min sorgsna slutsats var att det fanns nästan inga bilder på mörkhyade människor, speciellt inte på reklambilderna som så väl illustrerade hårtvätt, handtvål, tvättmedel etc. Kanske typiskt svenskt att reagera på det, vad vet jag?

Happy Valentine to all staff at Island Vibe

Söndag 14 februari:
O ville också göra alla hjärtans dag-kort precis som jag gjort med skolbarnen. Hon målade, klippte och glittrade. Ett hjärta över den stora fullmånen som vi såg över havet härom natten. "Happy Valentines day! Hugs from O", skrev hon inuti. På söndagsmorgonen lämnade hon kortet i receptionen till personalen som jobbar här. ”De är ju så snälla mot oss så då ska de få ett kort av mig” tyckte O. Alla mottagarna blev såklart oerhört glada av hennes hälsning.

Alla hjärtans dag–pyssel på skolan

Fredag 12 februari:
Jag får skolskjuts av volontärkoordinatorn Lauren och jag ber att han ska berätta för skolan om vilka pengar och resurser vi kan bidra med som volontärer. Han förstår vad jag menar och tar genast en avstämning med rektorn Ms Nelson på skolan när vi anländer. I sann let’s-get-things-done-now-anda för hans del, vilket även innebär att hennes 36 elever får sköta sig själva under tiden. Rektorn och jag bestämmer att Anna och jag ska hålla möte med skolans alla fyra lärare på måndag efter skoldagens slut för att gå igenom vad vi volontärer kan bidra med. Känns bra att få till ett sådant samtal i lugn och ro med lärarna. De tycks inte ha så mycket planeringstid precis…

Alla hjärtans dag pyssel! Vi volontärer har fixat dit ett 500-pack med röda papper och lite glitter för att kunna göra Alla hjärtans dag-kort. Lärarna är oerhört tacksamma över de färgglada pappren för de har inte råd att köpa in sådant material. Trots att min lärare sagt att hon skulle förbereda hur Valentineskorten skulle göras så ber hon mig göra det med barnen idag. Jag förbereder i all hast en uppsättning med 37 kort eftersom vår klass fått 10 extra barn idag. (Den läraren är på något studiebesök idag och det finns självklart inte vikarier att tillgå. De resterande barnen i den andra klassen fick stanna hemma idag. Häromdagen frågade lärarna om Anna eller jag ville ta den klassen som inte hade lärare idag, MEN vi är INTE redo att vikariera en hel dag i en klass med 30-talet barn som inte pratar engelska.) Så inför alla 37 barnen visar jag hur vi ska pyssla: klipper ut hjärta i rött papper, klistrar på det på ett ihop vikt papper och barnen får sedan glitter av mig på deras hjärta. De stormgillar att få glitter! Jag hjälper sen till att skriva en hälsning på afrikaans på varje kort: To mom. Happy Valentyn’s day! Det var min idé att alla deras mammor skulle få korten. Jag gissar att deras män inte gör något speciellt för dem på söndag, men vad vet jag…?

Rastvakt åt 140 elever själv!

Torsdag 11 februari:

Idag var jag rastvakt åt skolans alla 140 elever på egen hand! Vid klockan 10 är det rast för alla skolbarnen och de äter sin medhavda matsäck. Oftast sitter de utomhus på stora filtar uppdelade klassvis eller inomhus vid sina små plastbord. Efter att de ätit är det fri lek någon kvart till eller så. Samtidigt har de fyra lärarna sin enda rast under dagen så då behöver de också en välförtjänt paus. Förståeligt vill de ha lugn och ro en stund och väljer därför att sitta inne i köket över en kopp te och macka. Detta innebär att eleverna i princip lämnas vind för våg ute när de äter och leker. När jag jämför med min dotters skolrastgård i Sverige med såväl flera lärare som rastfaddrar (frivilliga pensionärer som kommer dit och är vuxenstöd) närvarande är det en annan verklighet. Idag stannade jag på eget initiativ ute under rasten här på skolan. Jag sysselsatte mig med att samla ihop filtarna som barnen suttit på. Det slår mig då hur otroligt bra barnen är på att klara sig ensamma här utan vuxna. Det är bara vid ett tillfälle som jag behöver ingripa i en farlig situation då ett barn försöker kasta sten på en annan kille. I övrigt leker, stojar och springer de flesta runt och har hur skoj och kul som helst. I alla fall vad jag kunde se på den sidan av skolan som jag var på. Skolgården går runt hela skolan så på andra sidan hade jag ingen aning…

Klasslistan stämmer inte med verkligheten!

Torsdag 11 februari:
Läraren som jag jobbar med i 6-årsklassen på skolan är något av följande: disträ, mycket öppensinnad, oorganiserad, impulsiv eller oförberedd. Jag vet inte vilket som passar bäst. Tur att hon och jag ändå kommer så oerhört bra överens. Vi förstår varandra och har fått ett fint, om än något improviserat, samspel. Idag skulle barnen få måla med färgerna gult och rött vid ett bord ute på gården. Jag hjälpte till med lärarens förberedelser mitt under lektionen. Som vanligt går mycket av lektionstiden till att förbereda, plocka undan eller sortera material som antingen ska användas eller har använts. Barnen sitter hela tiden snällt och otroligt tålmodigt på mattan i sina rader. Roligt nog hade hon bytt ordning på pojkarna och flickorna idag så att pojkraden var längst fram. Jag hinner dock inte fråga varför hon gjorde det utan nämner bara att jag tycker det var roligt att se. Jag förbereder målaövningen och skriver med hjälp av klasslistan ned namnen på barnens papper. Utan klasslistan är det stört omöjligt för mig att få ned namnen rättstavade. Dessutom hjälper namnskrivningen att det senare ska bli lättare att sortera in respektive barns alster i deras portfolios. Då upptäcker jag att klasslistan (en handskriven som sitter på väggen bakom katedern) bara har 26 namn, men att det är 29 barn i klassrummet. Igår ”hittade” jag inte tre barn som var med på klasslistan och då uppdaterade läraren listan genom att stryka tre namn från listan. De hade visst antingen slutat i klassen eller sluta komma till skolan. Idag upptäcker jag att det finns tre andra barn ”för mycket” i klassrummet, dvs tre som inte står med på klasslistan. Dessa tre barn är exklusive den flicka som alltid hänger i detta klassrum. (Hon gillar tydligen inte att gå i klassen bredvid och eftersom det bara är en öppning till klassrummet bredvid så smiter hon hela tiden in och deltar i vår klass undervisning). Fröken inser i alla fall att något inte stämmer så vi ordnar ett klassupprop (det första under mina tre veckor här) och identifierar vilka tre barn som är för många mot klasslistan. Jag lägger till dessa barn så nu finns de åtminstone med på förnamnsnivå, med min stavning av deras namn... Jag tror inte att jag skulle få vara med om något liknande vid en svensk skola!

Magsjuka

22 Januari - 24 timmar magsjuka för S gjorde att C fick en hemmadag med barnen och S stannade i sängen.

Fantastiskt besök nu över

Lördag 20 februari

Nu har Farmor och Farfars veckolånga besök tagit slut och de är på väg hemåt. Hoppas att Air France lyckas bättre den här gången. Hela familjen K tackar och bugar för härligt sällskap! Förutom de redan rapporterade besöken på Monkeyland och Birds of Eden så har vi hunnit med utflykter till ett Penguine Rescue center i Cape St Francis – det såg sorgligt och lite litet ut. Dessutom hade caféet stängt pga ägarbyte och fyrtornet var stängt för renovering…dock var det oerhört mäktigt att stå längst ut på klipporna när vågorna rullade in! Ytterligare en utflykt till Port Elizabeth hans med. Ocenariet var en liten besvikelse då den utlovade Delfinshowen uteblev. Delfinerna har flyttat till Hong Kong då anläggningen i PE var för nedgången. Både detta och infon om Pingvincentret tycker man att Lonely Planet kunde ha fått med i sin 2009 guide som vi förlitar oss på…
Några dagar på stranden har vi också hunnit med i veckan. Vattenrutschbana (premiär för Farfar hävdar han själv), Body Board (definitivt premiär för Farmor) och plask i vågorna. Sista dagen blev en höjdare med en härlig lunch på ostron och grillade skaldjur på en superläcker restaurang bygd på stranden med sandgolv och bara en vägg! Efter det rusade vi hem för en privatlektion i surfning för E, O och C – barnen börjar bli grymma!
Till sist: det har varit fantastiskt att ha er här, E & K, och väldigt kul att få dela den här upplevelsen med er. Kramar från S, C, O, E & A

Vackra fåglar på Birds of Eden

Tisdag 16 februari
Efter att vi var nöjda med att titta på apor tog vi oss till fågelparken Birds of Eden bredvid Monkeyland. Där var ett gigantiskt regnskogsområde inhägnat med enormt stort nät över träden. Här inne bland träden och vattenfallen huserade fåglar i alla regnbågens färger. Vi har aldrig sett så många vackra fåglar någonsin. Fint nog hade de byggt upp en gångväg så att man kunde komma både högt upp i luften och långt ned vid marken. Likaså här kom vi väldigt nära djuren eftersom fåglarna flög fritt runt omkring oss. Det kändes som om kamerans zoom nästan var överflödig och kikarna behövde heller inte användas. Jag som aldrig tyckt speciellt mycket om att titta på fåglar blev omvänd efter detta besök.

Uppskattat besök på Monkeyland

Tisdag 16 februari
Idag for vi på heldagsutflykt hela familjen ihop med farmor och farfar i den gigantiska hyrbilen. Huvudresmålet var Monkeyland vid Tsitsikamma nationalpark och vi kom att tillbringa fyra timmar i denna fina appark. Det var en 12 hektar inhängnad skog med plats för 9 apsorter och där ca 400 apor som levde fritt. Man fick endast vandra igenom parken på de av elefanter upptrampade stigarna och ihop med en guide. Vår första guidade tur var efter morgonregnet så aporna höll sig mest uppe i träden för att inte bli blöta om fötterna på marken. Det var ganska svårt att se dem så vår guide fick verkligen leta fram dem. Vid deras fruktbord kunde vi vara så nära som någon meter ifrån dem. Lilla A blev hungrig så vi matade henne gåendes genom skogen, vilket visade sig vara ett effektivt sätt att få fram nyfikna apor väldigt nära oss. Vi blev raskt tillsagda att stoppa undan all mat! Aja baja. Under lunchen fick S hoppa in och prova det yrket ap-schasare. Det innebar att mha en fejkad ölflaska spruta vatten på nyfikna apor som försökte stjäla mat från lunchgästerna på matserveringen. Aporna var mycket närgångna och ap-schasarna fick spruta mycket. Kul tyckte S! Efter lunch gjorde vi om den guidade turen och nu sken solen genom regnskogen och det var verkligen apor precis överallt. Hur häftigt som helst tyckte vi alla! E blev så inspirerad att han hoppade upp i träd och lekte apa även han. Annars tyckte både E och O bäst om att gå över den 125 långa och svängiga hängbron som var uppe i höjd med trädtopparna. Den var byggd så att man skulle få höjdkänslan av hur aporna har det när de svingar sig i trädtopparna. Maffigt!

E och O går i afrikansk skola

Onsdag 10 februari:
Både E och O kommer med till skolan idag. Jag vill att O ska följa med för att med egna ögon se att skolan och närområdet finns kvar utan att ha brunnit ned. Det senare hade gudskelov heller inte hänt.

Det blir tyvärr för mina egna barn en mycket pratig dag med mycket Afrikaans. Fröken översätter viss del till engelska för min skull och därefter översätter jag en del till svenska för mina barns skull. Snurrigt i huvudet av att försöka förstå så mycket Afrikaans som möjligt och därefter prata på två olika språk. Tur att jag läst lite tyska, att svenska påminner lite om holländska som ju Afrikaans liknar och att mina barn är ovanligt tålmodiga. Väldigt mycket stillasittande idag, vilket främst E tycker är jobbigt. Han är ju inte van vid det på samma sätt som O är från skolan hemma.

Innan lunch skulle även alla borsta sina tänder, dvs alla som hade en tandborste medskickade hemifrån. En knapp månad har gått sedan skolstart och fortfarande saknar en del tandborste. Undrar om det är likadant för dessa barn hemma… Sång om tandborstning till melodin Broder Jakob inleder tandborstningen. Tandborstningen sker genom att alla ställde sig i en ring ute på skolgården. Jag gick runt och satte på lite tandkräm så fick de sen borsta, gurgla och skölja helt själva. Himla skön syn att se dem stå där i en cirkel så upptagna och medvetna om hur viktigt detta var. Jätteduktiga och supernoga var de. Märks att de är vana att klara detta själva. E och O hade med deras egna tandborstar och kåsor så att de också skulle kunna delta i detta. De har nog aldrig gillat att få borsta gaddarna så mycket som denna dag!

Under rasten frågar jag fröken neutralt varför barnen i alla klasser, såväl här i skolan som i förskolan, sitter alltid i rader med flickorna längst fram och pojkarna bakom. Jag får en lång utläggning om det patriarkiska samhälle de lever i här där 98% av hushållen har någon form av misshandel i hemmet. Därför är en del av undervisningen att lära ut att värna om, vara schysst mot och respektera kvinnor. Alltså får flickorna alltid sitta längst fram nära lärarna, de får gå på toaletten först och får börja övningarna först. Jag beskriver hur jag minns att det oftast var tvärtom i skolraderna i min svenska skola; de tysta snälla tjejerna förpassades längst bak och de stökiga och pratsamma pojkarna satt längst fram. De kvinnliga lärarna här tycker jag också verkar vilja ha flickorna längst fram. Det gullas väldigt mycket med dem…

Hela dagen går väldigt bra med mina barn med i klassrummet. Dock inser jag snabbt att jag ALDRIG skulle vilja vara lärare åt mina egna barn. Det går helt enkelt inte att behandla dem neutralt vis-a-vis de andra barnen. Mina barn kan heller inte acceptera att de inte bör få mer av min uppmärksamhet än vad de andra barnen ska när jag är där i lärarrollen. Likaså blir det en krock med vad mina barn vill göra i skolan, vad jag gör som lärare samt vad de afrikanska barnen gör. Här ska alla barn sitta ned på mattan framför fröken. Likaså förväntar sig alla att fröknarna ska sitta på en stol framför barnen så att hon är på en auktoritär nivå ovanför deras huvuden. Visst ser alla bra vad fröken gör i dessa lägen, men än mer handlar det om att fröknarna ska kunna se vilka som busar och snabbt kunna rätta till det genom fysisk eller muntlig tillrättavisning. O som älskar att hjälpa till med det som vi vuxna gör har svårt att förstå att hon här helt passivt ska vänta och vänta och vänta tills fröken är redo med att redovisa kommande uppgift. Idag var det dessutom extra mycket väntan.

O går i afrikansk förskoleklass

Tisdag 9 februari:

Olivia kommer med till skolan idag. Hon är jätteexalterad och supersugen! Vår skolskjuts får motorstopp, men vår förare Ben fixar skjuts åt oss med polisbil till skolan. Det känns spännande att åka med dem. Intressant nog hade de heller inte några säkerhetsbälten i baksätet eftersom ”nej då, det är säkert att åka med oss” enligt poliskvinnan. Så typiskt sydafrikanskt för INGEN använder säkerhetsbälten här. Våra medhavda tre barnbilstolar är helt klart överkurs i afrikanska ögon.

Det är svettigt varmt idag. Någon nämner 32 grader och luften är helt stilla. Skolan ligger i en dalgång ute på landsbygden utan havsbrisen vi annars har i Jeffreys Bay. Inte bara O och jag svettas utan alla barn och vuxna gör det. Svetten bokstavligen rinner utefter mina ben och gör mina skor mörkare. Alla rör sig i slow motion. Barnen får inte gå ut på rasten utan hålls inne för att det är åtminstone lite svalare där än ute. Fönstren går inte att låsa så någon har spikat fast ståltråd som låser fast fönstret. Jag hjälper till att mha hammare bända bort spikarna. På så sätt försöker fröken åstadkomma korsdrag via de små fönstren. Vi ser eller luktar flera bränder antingen från skolan eller på väg tillbaka till Jeffreys Bay. Några är skogsbränder, tydligen totalt 6 bränder i området under dagen. Bränderna gör oss illa berörda och O blir jätteledsen, orolig och frågar mig 1000 frågor: Var brinner det? Varför kommer bara en brandbil? Det är ju vattenbrist i Jeffreys Bay (pga värsta torkan på 150 år i år) så hon tänker att det inte finns tillräckligt med vatten att släcka bränderna med? Kan man släcka bränder med saltvatten från havet? Vad händer om skolan brinner ned? Tänk om vårt vandrarhem brinner ned, måste vi gå på gatorna utan någonstans att ta vägen? Det tog henne ett par timmar under eftermiddagen att sluta tänka på bränder och vad som händer människorna.

O, jag och den andra svenska volontären Anna hjälper till kokerskan med lunchmaten. Det hela blir en övning i att få det lilla de har att räcka till. Varje barn ska få en smörgås av typen rostbröd som är vikt på hälften. De innehåller någon slags riven falukorv. Varje lärare har angivit hur många barn hon har idag och O hjälper till att fördela smörgåsarna i varsin låda per klassrum. När mackorna är slut saknas 10 smörgåsar. På något sätt trollar kokerskan så att de ska räcka till de som annars inte skulle fått. O och Anna häller upp saften som är av någon sötsliskig karaktär. De ska bara få ett halvt glas saft var så även här får vi trolla så att det ska räcka till. Vi blandar ut med mer vatten och får hälla från glas till glas för att de 140 barnen ska få dricka något till lunchen i den olidliga värmen.

O deltar också i gympan som blir inomhus pga värmen ute. Rulla runt på golvet, krypa under borden och balansera ovanpå borden ingår i övningarna. O som älskar gympa har jättekul! Det ser ganska kul ut när långa O är med de små barnen. Hon är säkert mer än två huvuden längre än dem. De ser inte ut att vara ett år yngre än henne och gå i samma sorts klass – förskoleklassen.

Mitt val av volontärsprojekt: förskoleklassskolan och surfning

Efter mina fyra testdagar på förskoleklassskolan och på förskolan hade vi volontärer ett bra möte ihop med Taise från vandrarhemmet. Vi fick berätta om våra första intryck från dessa dagar på skolan och förskolan, samt ange våra preferenser för vart vi vill vara den kommande perioden. Det kändes skönt att få prata av mig lite kring det som jag tycker ha varit så dåligt på förskolan. Jag såg att det inte bara var ett attitydsproblem bland personalen utan lika mycket dåligt ledarskap av huvudläraren, ett oambitiöst upplägg på undervisningen, en dålig hantering av barnen samt ingen kommunikation personalen emellan. Jag känner att jag helst inte vill lägga min resurs där helt enkelt!

Eftersom alla vi tre volontärer trivts bättre på skolan med förskoleklasserna (6-års/skolförberedande klass) så beslutades det att vi ska rotera. Anna och jag börjar på skolan nu i två veckor och sen är vi på förskolan en vecka var innan vi återvänder till skolan. Jag ser fram emot att återvända till skolan och att få ta med mig min O dit imorgon. Om det passar med familjen så kommer jag även försöka hjälpa till som volontär med Streetkids-projektet. Det innebär att på måndags- och/eller fredagseftermiddagar vara till hjälp vid surflektioner. Dessa är sk ’stökiga’ tonåringar som om de sköt sig och gått i skolan får gratis surflektioner och ’life skills training’.

Glasbitar och skräp överallt

Generellt sett är det väldigt skräpigt här i JBay. Det ligger verkligen mycket glasbitar och skräp överallt. Förskolans gård där vi volontärarbetar är likadan den. Den är verkligen inte rolig och en mardröm ur svenskt säkerhetsperspektiv. Omgivningen runt omkring gården är skräpig med massa plastpåsar, glasbitar och skräphögar här och var. I fredags hittade jag under rasten en halv ölflaska med tillhörande glasbitar slängd på förskolegårdens gräsmatta. Staketet håller på att falla samman och grinden har stort hål nedertill så barn utan problem kan krypa ut. Sandlådans ram har plankor med stora stickor som sticker ut, sanden är full av ogräs och i fredags kissade en flicka där i. Kanske tur att det inte finns några sandlåderedskap så att ingen leker i sandlådan…? Skolan har ett par stora bollar så de åker ut på rasten. Gungorna är paj så de hänger bara upplåsta på ställningen. Lärarna står mest bredvid i den lilla skugga som finns och ingriper bara om någon gör illa sig. De vare sig deltar eller sätter igång någon lek. Trots detta hittar barnen på egna lekar och busar runt med varandra och verkar ha kul.

Min andra testdag på förskolan

Måndag 8 februari:
Huvudläraren är ledig, eller i alla fall dök hon inte upp utan att vi fick veta varför. Den andra svenska volontären och förskolans barnskötare besökte en Montissoriförskola för att se och lära sig av hur de jobbade. Det blev därför bara en ordinarie lärare, volontären Denise och jag som arbetade på förskolan hela dagen. Sammantaget tycker jag att det gick bra under dessa förutsättningar.

Lektionen på temat kroppsdelar var återigen alldeles för komplicerad för dem. Det var planerat så att barnen skulle klippa ut bilder på kroppsdelar ur tidskrifter. Uppgiften var att hitta, klippa ut och klistra på blankt papper ögon, mun och näsa. Men eftersom barnen har stora svårigheter att hantera en sax, ovana att titta i och bläddra i tidningar samt dåliga på att använda lim, så ändrade vi övningen till att istället omfatta huvud och kropp. Det gick lite bättre, och barnen tyckte det var roligt att bläddra, klippa och klistra, så helt bortkastad var inte övningen.

Toalettbesök går annorlunda till mot vad vi är vana vid. Barnen ska bara få en snutt toalettpapper utav oss lärare när de ska bajsa. Idag hann en flicka in och göra det då vi upptäckte att toapappret var helt slut och att vi inte hade nyckel till förrådet inne på huvudlärarens kontor. Alltså försvann den ordinarie läraren iväg för att köpa en rulle, och hon valde att göra det mitt under lektionen då hon behövdes som mest.

Även bandspelaren var inlåst på huvudlärarens kontor så på vilan kunde barnen inte få somna till musik. Jag sjöng då istället svenska godnattsånger för dem. Det blev ’Sov du lilla videung’, ’Tula vall’ och ’Bä bä vita lamm’ i ett dussintal omgångar. De tycktes gilla det, men det tog ändå minst en timme innan alla somnat.

Generellt sett är alla barnen på förskolan jätterara och söker mycket kontakt med oss volontärer. En flicka på förskolan har enorma koncentrationssvårigheter och kommer helt klart ha det tufft den dagen hon börjar skolan. Hon vägrar sitta med de övriga på sin stol runt bordet, hanterar inte att köa, vill inte stå i ringen när det är sångsamling, vill inte äta vid bordet, kan inte somna på vilan, etc etc. Tyvärr har lärarna mer eller mindre gett upp och låter henne balla ur gång på gång. Och tyvärr kan jag förstå, men inte acceptera, detta eftersom de totalt sett har 36 barn på tre personal (förutom oss volontärer). I Sverige hade denna flicka helt klart fått en hjälplärare som hade punktmarkerat henne, men nu bor hon här i kåkstaden och får åtminstone dagtillsyn, mat och vila på vardagarna.

Min första testdag på förskolan

Fredag 6 februari:
Dags för min första volontärdag på förskolan som ligger i kåkstaden, ca 5 minuters bilfärd från vandrarhemmet. Vi volontärer är där mellan ca 8.15 -12.30. Om jag summerar så såg dagen ut så här på ett ungefär:
Kl. 8-9 – Barnen anländer och det är fri lek inomhus. Läraren håller sedan gemensam genomgång av skapelseberättelsen, uppläsning av barnens rättigheter* + gemensam sång/rörelselek.
9 – 9.30 Alla äter en portion majsgröt. Ingen mjölk eller vatten till det. Ser oaptitligt ut.
9.30 – 9.45 Alla borstar tänderna uppradade i en lång killrad och en lång tjejrad.
9.45- 10.45 Lektion då alla barnen 2-5 åringarna sitter stilla i sina stolar. Avslutas med handtvätt återigen uppdelade på kön. Alla doppar händerna i samma tvålvatten i handfatet så väl före som efter tvätten. Handdukarna används inte utan händerna skakas av så att det blir plaskblött istället på golvet.
10.45 – 11.15 Alla äter sin medhavda lunchlåda. Nästan alla har juice/saft, en liten chipspåse och smörgåsar. En del har godis och några fåtal en frukt. Mängden mat varierar något enormt.
11.15 – 12.00 Fri utelek på den soliga gården utan skugga.
12.00 – 14.00 Vila inomhus för alla, oavsett ålder. De 40 barnen placeras ut på fem 90x200 madrasser och det tar lång tid innan alla kommer till ro. Ingen saga läses.
14.00 Hemgång.

Under lektionen får barnen göra en övning där de skall fylla i rätt färg på rätt kroppsdel. De yngsta barnen får istället måla fritt på papper. Övningen går så där eftersom barnen varken har koll på kroppdelarna, färgerna och att de andra lärarna inte hjälper barnen att hitta/göra rätt i tillräcklig hög utsträckning.

Att gå omkring med en linjal eller annat tillhygge hela tiden kändes också mycket främmande. Dessa användes antingen för att drämma i något för att få tyst på alla barnen eller mot någon för att få tyst denne. Ibland sparkade mot barnens fotsulor om de inte satt som de skulle på mattan. Känns mycket främmande och fel sätt att agera på! Men deras tradition av att bara höja rösten verkar vara passerad. Normaltonen till barnen är hög och arg. Jag hörde inte något beröm sägas, men då ska jag ju ärligt säga att jag ju heller inte pratar afrikaans. Men som de behandlar barnen har jag svårt att tro att de säger tack, det var snällt eller bra gjort till dem i något sammanhang.

Jag lämnar dagen med en dålig magkänsla trots vetskap om att jag försökt göra så gott jag kunde för barnen. Det jag inte gillade var personalens attityd. De verkade inte tycka om att vara där och hade inte roligt. Man kunde inte se att de tyckte om sitt jobb. Ok att det var fredag och slutet på veckan, men de var väldigt trötta i sådana fall... Nästa dag kanske blir bättre?

* Rättigheterna ropas upp under morgonsamlingen och ska därefter repeteras av barnen med en rörelselek på engelska: You have the right to a name, you have the right get food, you have the right to not be abused, you have the right to not be discriminated, care for eachother,…

O och E surfar för första gången

Lördag 13 februari:

Idag var det familjedag på vår strand. Då fick man gratis spela i turning fotboll, volleyboll, basketboll etc. Våra storbarn ville prova på att surfa eftersom surfläraren Dale gav gratis surflektioner för de som ville testa surfa. Skönt nog så blåste det lagom mycket, var supervarmt i luften och vågorna var lagom stora. E och O passade på att surfa och det gick så himla fint. De kunde stå upp redan efter ett par försök! S och jag som vet hur svårt detta är var superimponerade. Efteråt sa en mycket nöjd O: ”Det här var den nästbästa dagen hittills!” (Det bästa dagen var tydligen när hon red med mamma.) Vi firade efteråt med glass. Att fira efteråt var extra viktigt eftersom O först tvekade jättemycket om hon skulle vilja/våga/kunna surfa.

Andra testdag på skolan med förskoleklasser

Torsdag 4 februari:

I natt regnade det lite grann. Det första E sa när han märkte det var att han undrade om det hade regnat in på min skola. (Det visade sig senare att så var inte fallet). Idag var jag med en Frau XX (helt omöjligt namn att komma ihåg) första delen av skoldagen. Hon var en lärarinna av den gamla skolan som ville att barnen skulle säga efter henne hela tiden. Hon lärde dem hur de ska tänka och göra (mao enbart på hennes sätt). Även om hon var pedagogisk och så blev det ganska så tradigt då hon pratade till 98% afrikaans utan att översätta till mig. Bibelläsning med kristen sång inledde morgonen. Sen övergick hon till att prata om färgerna röd och gul som tydligen en del inte har snappat ännu (förklarade hon lite urskuldande till mig). Cirklarna övades i kombination med storlek och färg, men jag tror att eleverna redan kunde allt. De fick sedan papperspyssla lite själva med färg och cirkelform. Skrämmande nog var en hel del av dem väldigt ovana att använda en sax och att klippa utefter en rak linje. Deras fingrar var helt stela och de hade svårt att fylla i färg på ett papper. Enligt läraren har dessa barn inte vanan att använda pennor, kritor eller saxar hemifrån. Inte heller de som gått i förskola har fått pyssla och öva upp fingerfärdigheten. Att hålla en penna i handen när skolan börjar nästa år är därför inte självklart… Alla hade heller inte egna saxar i sina pennskrin (dvs deras ”glasslådor”).

Under kl 10-rasten så gav jag rektor Miss Nelson min svenskpresent: mina barns gamla favoritbok Ellens äppelträd (i engelsk version såklart) och en väggalmanacka. Jag förklarade att den kanske passar barnen bättre i vår då deras engelska är bättre (för svår nu) och att det är lättare att prata med dem då om årstider. Nu kan de ju inte ens veckodagarna. De tackade och sa att detta var första boken till deras dröm om ett bibliotek. Jag visade lärarna även väggalmanackan med typiska svenska naturbilder som illustrerar årstiderna hos oss väl och som jag tänkt ge till förskolan. De blev dock så förtjusta i de vackra bilderna att jag gav även kalendern till dem. De skulle plasta in varje sida och sätta upp dem i hallen så att både barnen och föräldrarna skulle kunna se dem.

Efter rasten bytte jag klassrum till rektor Ms Nelsons klass. Hon är ju inte bara rektor utan har även hand om 36 egna elever. När hon har något möte eller behöver ringa något samtal lämnas dessa elever till grannklassrummets omhändertagande. Grannläraren tar då hand om sina egna 36 + 36 barn! Idag var dock 11 elever borta eftersom att det regnade lite nu på morgonen. Föräldrarna vill inte att barnen ska bli blöta på väg till eller ifrån skolan och håller dem hellre hemma. Udda anledning att inte komma till skolan… Lektionen inleds med rörelse inomhus. Det blev Musical Chairs och barnen dansade runt stolarna med stor inlevelse och entusiasm. Det märktes att de inte är vana att få leka och röra sig till musik, i alla fall inte på detta sätt. De hade jätteskoj! Därefter sångstund med kroppstema som sjöngs såväl på afrikaans som på engelska. Tack för det!

Jag hjälpte sen alla flickorna att gå på toaletten. Detta innebär att de ska ställa upp sig på en lång rad utanför toalettrummet och få en snutt toalettpapper av mig innan de sätter sig på de små barntoasitsarna. Handtvätten sker därefter i en stor balja som är fylld med vatten. Att leka och bubbla med tvålen var tydligen jättekul. En kille tvättade och sköljde sig minst tre gånger bara för att få bubbla lite extra. De brukar tydligen även ta tvålvatten i munnen för att blåsa bubblor!

Jag fick en liten improviserad stund att med eleverna. Jag berättade att jag har tre egna barn och deras åldrar samt att E fyller fem år på söndag. Därefter sjöng vi Happy Birthday-sången ihop, som de visade sig kunna mycket bättre än vad deras fröken trodde. Jag sjöng även ’Ja må du leva’ två gånger för dem. De såg mycket glada ut! Den minsta killen i klassen visste även att man skulle hurra efter vi sjungit så det gjorde vi. Deras fröken stack även till mig boken Guldlock och de tre björnarna. Det var en klistra in bilderbok som var ganska så sönderläst. Jag läste och immiterade ljuden till sagan, vilket de inte verkade vara vana vid. Avslutningsvis sjöng vi och bad de för maten innan de fick lunch. Alla verkligen äter upp minsta lilla matbit på tallriken och hade nog kunnat äta dubbla portioner om de fick.

När eleverna gått hem så anförtrodde Ms Nelson för mig hennes oro för den minsta killen i klassen. Han har alkoholskador och är inte normalutvecklad pga en alkoholiserad mamma. Tydligen brukar han på måndagarna berätta allt om hur hans stökiga helger varit med mycket alkohol och lite mat så hans lärare är riktigt oroad för honom. En sån rar liten kille med mycket så energi och glädje så det känns tufft att veta hur han har det på hemmaplan!

När jag sa hejdå och tack för dessa två dagar hoppades lärarna att jag skulle komma tillbaka till dem under nästa vecka. Jag hoppas densamma! Känns som mitt förstahandsval av volontärplats om jag får välja själv.

Första testdag på skolan med förskoleklasser

Onsdag 3 februari:

Jag fick skjuss till skolan av vandrarhemsägaren Lauren ihop med en hel bunt av de anställda. De känns kul att bli en del av det lokala gänget här på vandrarhemmet. De kommer skjussa oss både till och från skolorna för att vi inte ska behöva åka lokaltrafiken eller promenera eftersom båda alternativen är osäkra (varierande tidtabell) och kan vara farliga.

Rektor Ms Nelson tycker att jag ska vara i två klasser per dag och byta i halvlek dessa två provdagar. Första klassen är med den unga fröken Nalli (svårt namn?) som pratar mycket afrikaans, men jag förstår mer än vad jag skulle tro. Hon läser i någon bok som jag inte har en aning om vad det är. Det visar sig sedan vara någon slags bibelläsning. Alla hostar inklusive läraren. Alla 35 elever ska stå upp och säga sitt namn för mig och är mycket blyga. Jag uppfattar hälften av alla namn. Det visar sig senare vara olika engelska namn, men med en helt annan betoning än vad jag är van vid. De får i uppgift att fylla i cirklar med olika färger. Det visar sig att alla har inte har råd att köpa kritor (som förvaras i glasslådorna som E såg dagen innan) eller ha råd att köpa skoluniformen. Jag delar ut lådor och hjälper dem med rätt färgval. Blyga inför mig, men glada att få hjälp och stolta när de lyckas färglägga. Känns skönt att kunna göra något konkret. Rast med medhavda smörgåsar på en filt på gården. Jag hittar på en lek med en sten som jag gömmer bakom min rygg och så får de gissa i vilken hand som jag gömt stenen i. Is it in my right or left hand? Försök till att lära dem höger och vänster på engelska. De kastar sig över mina händer och skrattar. Känns som om alla 35 barnen är över mig. Roligt!

Byter därefter klassrum till frau Haissene. Frau betyder fröken på afrikaans. Denna fröken pratar konstant afrikaans med barnen. Hon översätter bara lite då och då till mig, men gör inga försök att prata engelska med barnen. Först har vi gympa utomhus på gården. Jag hjälper till med rutschkaneåkning (ser till att inte alla kastar sig nedför rutschkanan på varandra), bollkastning i en låda (max tre kast innan de får springa genom en tunnel), egen hopprepshoppning (dvs om de har något eget rep) och sång med kroppsdelsigenkänning. Inomhus läser jag sedan en saga för dem ur en engelsk sagobok om några sagofigurer som tjafsar om vem som är starkast. Först visar deras fröken bilderna och går snabbt igenom handlingen på Afrikaans. Boken är pytteliten (ca 10 X 10 cm) som klassens 36 barn ska se på håll – det känns lite pyttigt, men de tittar superintresserat. Jag pratar sen fritt om att vara stark i benen (så som klättra upp för att åka rutchkana) eller stark i armen för att kasta bollar. De är starka på att lyssna med öronen fortsättar jag att säga till dem eftersom de lyssnat så duktigt och snällt. Därefter är det gemensam vattendrickning, dvs de radas upp och jag får hälla upp lite vatten åt var och en av dem. Men 5 barn har inte muggar eftersom deras föräldrar inte har tagit med muggar åt dem sedan skolstart för tre veckor sedan. Jag tar initiativ till att diska några oanvända muggar och namnar dem till dem som inte hade någon. Hädanefter kommer dessa barn få sina tre centimeter vatten i sina nya muggar tack vare mig. Känns bra! Kort sångstund på Afrikaans med fröken på golvet. Hjälper sen till att få halva gruppen att hämta två tallrikar var från köket för att ge mat till sig själv och sin bordsgranne. Alla portioner är förberedda och upplagda i köket på plasttallrik med plastsked; bruna bönor med lite morötter. Ser oaptitligt ut men alla äter upp allt av sina små portioner. De får varken ta om mat eller dricka till maten.

Sen tar alla på sig sina ryggsäckar och så tågar vi ut ihop. Där ute väntar föräldrar (mammor, pappor och mor-/farmödrar) på sina barn. Jag får två tacksamma kramar från fröknarna som verkar har uppskattat mig. Alla barnen jag träffat idag vinkar och skriker bye-bye till mig. Upprymt sätter jag mig i min hämtbil för att åka tillbaka till vandrarhemmet. Jag inser då att jag har haft ett leende på läpparna hela dagen. Och vad fantastiskt bra det känts!

Farmor och Farfar försenade!

11 Februari
Farmor och Farfar skall komma till oss på besök i J-Bay en vecka. Nu fick vi just veta att de missade sin anslutning i Paris med 10  min vilket kommer resultera i ett dygns försening...grymt surt! Vi får hoppas att fransmännen på Air France tar sig samman och hittar en smartare lösning!

Lägereld!

11 februari
O SKRIVER: HEJ HOPPAS ATT NI MÅR BRA . OCH IGÅR KVÄLL SÅ GJORDE SURFLÄRAREN DALE OCH KAROLIN SOM JOBBAR I BAREN EN STOR ELD NERE PÅ STRANDEN OCH JAG SATT DÄR FRÅN KL 20.30 TILL KL 22.00. JAG VILL HA SÅDANA KVÄLLAR  IGEN.

Balansbollande

9 februari
Jag (C) har äntligen kommit igång med träning för att stärka ryggen. Tack Chia för tips om övningar på balansbollen! Det är himla härligt att ha tillgång till en terrass som vår med havsutsikten. Klart positiv påverkan till lusten att träna! Att bo trångt i vår etta och dessutom härbärgera en 75cm diameter stor boll i vårt pyttelilla badrum går över förväntan bra. Devisen allt går bara man vill tycks gälla oss!

Ouppkopplade

Om någon undrar varför vi bloggar så otroligt sporadiskt här. Typ ingenting på flera dagar och sen en flod av meddelanden på en och samma gång. Vi får skylla på det kassa systemet med datorerna här på vandrarhemmet. Vi har med oss en egen laptop hit och hade hoppats på trådlöst Internet. Det senare kanske ska dyka upp medan vi är här, men så länge gäller det att lyckas få tillgång till deras lånedator (som är som sagt i baren), när datorerna och nätet fungerar och att det finns "koder" till bredbandet tillgängligt samtidigt som vi kan koppla upp oss (dvs när barnen sover). Att alla dessa parametrar ska funka samtidigt är inte självklart. Därför blir bloggandet skrivet i laptopen hemma på terrassen och sen överfört via USB-stickan när vi får möjlighet, vilket oftast funkar…

Vem kan flyga drake förutan vind?

8 Februari
Dagens projekt är att flyga med födelsedagsdraken på stranden. Men, åtminstone hittills, så är detta den första vindstilla dagen! Vi tar en lugn start på dagen med ett avsnitt LasseMajas detektivbyrå på iPoden istället!

Två timmar senare så har det blåst upp lite och vi skall göra ett försök. På vägen ner lyckas draken fastna i något och får en reva i sig så den kommer aldrig upp i luften ens…men ett härligt bad blev det i alla fall!

E:s 5 årsfirande

7 februari

Tre ivriga barn väckte oss vuxna vid 6.30-tiden i morse. Födelsedagsbarnet visste att han skulle behöva vänta på hans morgonfirande tills lillasyrran fått bli ammad. S smet ut ur rummet samtidigt som A och jag satte oss sedvanligt ute på terrassen. Sen låtsades E somna om och vi fyra kom med in ljuständ tårta och sång för vår femåriga E. Han var mycket nöjd med att tårtan blev som han önskat sig (choklad, grädde och jordgubbar) och att det var den som han snokat reda på i kylskåpet. Turligt kunde han då inte nå upp att läsa att det stod Happy Birthday Elliot på den 15 cm höga chokladskapelsen. Årets naturliga presenttema var afrikanska djur så han fick därför bland annat fem plastdjur med tillhörande upplevelse; Flodhäst och Lejon – titta på under safari i Masai Mara (Kenya), Giraff – besöka giraffsjukhus i Nairobi, Krokodil – titta bla. på krokodiler idag under besök på African Dawn, samt Elefant – besöka elefantbarnhem i Nairobi. Olivia hade också gjort en fin färgläggabok till E.

Vi for sen iväg till dagens upplevelse en halvtimmes bilfärd bort på African Dawn – Bird & Wildlife Sanctuary and Rehabilitation Centre. Detta visade sig vara ett utomhusdjursjukhus mitt ute i bushen för vilda djur som antingen hittats eller lämnats in och som behövde hjälp att friskna till. Över 200 djursorter fanns där med främst en otrolig mängd färgglada fåglar (bla papegojor och undulater). E sa innan han somna att han hade tyckt bäst om leoparderna och krokodilen. När vi var där var även deras pool mycket uppskattad. Det var bara en liten bris idag och säkert runt 30 grader så våra storbarn badade i över en timme medan A sov i vagnen. Det blev en lyckad heldag och vi var en matt familj som åt sen middag hemma i vårt kök. Vi pressade i oss lite till av den goda tårtan och överräckte sedan resterande halva till Tom, chefen över vandrarhemmet. Tom och E har fått en speciell relation här som började då de båda omsorgsfullt tog hand om brasan första veckan. Tom och hans schyssta personal är verkligen måna om våra barn och tittar till oss hela tiden. Så gulligt nog fick E två födelsedagspresenter av personalen här; en drake att flyga med på stranden och en världskarta som man kan lägga ut alla kontinenter och länder på. Otroligt snällt av dem! Dödstrött liten nöjd son somnade sen pang bom i sängen.

Rundtur med visning av volontärprojekten

Tisdag 2 februari
E vill följa med på rundturen av volontärprojekten, vilket underlättade för Stefan och hans onda ben. Först går Lauren igenom historik kring vandrarhemmet som är hans farfars hus och det första som byggdes i den gamla fiskarbyn Jeffrey’s Bay, och hur de kom att ta på sig volontärsprojekten. De senare har dykt upp framför dem och är genuina, dvs inte uppstartade för att kreera volontärsjobb. Lauren kan mycket, känner många i stan och har ett stort hjärta. Känns bra att ha honom som vår huvudkontakt numera. Inte förens nästan två timmar efter att vi skulle mötas åker vi tillslut iväg på vår rundtur till projekten. E var verkligen superduktig som kunde vänta så bra. Lauren tar oss genom kåkstäderna och förklarar hur de fattiga försörjer sig med vatten och el, visar oss hur stranden var uppdelad under apartheid, kör oss till det stora fina husområdet Marina Martinique som är copycat av Cape Cod, visar oss vart i samhället restauranger och sånt finns. Han pekar ut det blåa huset nära IV där datorundervisningen ska äga rum. E kommentar till kåkstäderna var: vad litet de bor och tänk att alla djuren springer fritt här.

Vi kom sen fram till den lilla förskolan i kåkstaden. Rejäl och liten gul tegelbyggnad som grundades, finansierades och byggdes av ett tyskt par som för ett år sen lämnade över ansvaret till vandrarhemsägarna. Väl inne på dagiset hörde vi att ansvariga läraren läser upp alfabetet och en mycket liten flicka står upp och exemplifierar varje bokstav med ett ord. Vi kikar in och hamnar mitt framför henne. Hon är en supersöt, liten tjej som inte blir rädd för oss utan tragglar på. Jag blev helt oväntat superrörd över denna tös och att se alla hennes förskolekompisar. De är 36 barn i ett enda rum! Så små, fint klädda, hela och rena, noggranna frisyrer, och rörande glada att se oss. Vi fick komma in och säga hej till hela barnaskaran. E var jätteblyg och vågade knappt titta på dem utan dolde sig bakom mig. Han är nog två huvuden längre än de längsta barnen och ser jättestor ut i jämförelse. De satt på små plaststolar och -bord Lärarna pratade Afrikaans med barnen, men engelska till oss. Utöver huvudläraren finns en till lärare + kökspersonal/assistent. Med den lärartätheten behövs fler personal! Utmaningen här är också att få igång verksamheten och strukturera upp deras dagar med dagsprogram och rutiner. Att volontären Denise redan är utbildad lärare i engelska är helt klart intressant för dem.

Vi åkte sen vidare till den andra skolan som ligger i Humansdorp, ca 15 km utanför Jeffrey’s Bay. Denna skola är en så kallad Grade R-skola, dvs förskoleklassåret efter förskolan och innan skolan. Mao precis samma årgång som Olivia går i här hemma. Samarbetet med volontärer på denna skola är relativt nytt och vi är deras första volontärer. Här finns det fyra klasser med fyra lärare inklusive rektorn. De har hand om 140 barn så inte hög lärartäthet här heller! Rektor Ms Nelson har stenkoll på sin skola, eleverna och alla deras utmaningar. Det är både problem med det stora elevantalet per lärare med alla de utmaningar detta innebär, och att byggnaden är fallfärdig. Flera gånger har "miljöinspektionen" (eller vem nu det är som har hand om denna fråga) velat stänga skolan pga byggnadens skick. Såväl skolans personal som elevernas föräldrar har emotsagt sig detta, så skolan stängs inte. Två slags volontärer behövs här: de som vill hjälpa till i undervisningen (dvs vi) och de som kan renovera byggnaden. Lauren har fått löfte av en byggfirma att få byggnadsmaterial till inköpspris för att renovera skolan. Taket läcker in när det regnar, väggarna håller inte tätt utåt, färgen flagnar inne i taket och på väggarna, samt att toaletterna håller inte tätt, etc. Rektorn visar oss runt i de fyra klassrummen, toaletterna, det enkla köket och utegården. Vi får också titta in och hejja på barnen i de fyra klassrummen. Överallt möts vi av glada, nyfikna, söta och småväxta barns leenden. Så söta barn!! E är lika blyg här och gömmer sig mycket bakom mig. Han hinner registrera mer saker än jag i klassrummen som tex glasslådorna som såklart inte längre har glass i. Han är säkert åtminstone ett huvud längre än de längsta barnen, trots att de är födda 2004, dvs en årgång äldre än honom.
En mycket bra rundtur idag tack vare den engagerade Lauren.

Vi bestämmer att vi volontärer ska testjobba två dagar var per skola. Jag börjar därför i Förskoleklassens skola onsdagen 3 feb. Fyra arbetsdagar senare (8 februari) ska vi ha möte igen och matcha våra önskemål mot skolornas och hitta en optimal lösning om placering av våra resurser.

Första genomgång med volontärarbetet

Måndag 1 februari
C träffar Lauren och Taise som är ägarna till vandrarhemmet Island Vibe (I.V.) och numera kontaktpersoner till volontärsprojektet. Informerar dem om att jag kommer att vänta med start pga Stefans onda vad (muskelbristning under lördagens surflektion). De går övergripande igenom att det numera finns fyra projekt att involvera sig i:
1) Förskola med 2-5 åringar (förmiddagar)
2) Förskoleklass på en skola med blivande 6-åringar (förmiddagar)
3) surfskola (mån + fre eftermiddag)
4) datorskola för gatuungar 14-16-åringar (eftermiddagar).
Låter spännande och Lauren är oerhört engagerad och engagerande! Vi bestämmer att jag ändå börjar med att vara med på morgondagens rundtur iom att min kollega Denise anlänt från Brasilien. Vår tredje kollega, svenska Anna från Täby (nej vi kände inte varandra sen då jag bodde där eftersom hon föddes året innan jag tog studenten), har redan varit här i två veckor. Anna är jättegullig mot våra barn och de är glada över att ha en svenska här. Den fjärde volontären, en tysk, har skjutit på sin start och kommer inte förens i mars.

Svar till Johanna

4 Februari
Hej Johanna,

du undrade vad Olivia gjorde pa bilden for nagra dagar sedan. Enkelt, hon visade hur man surfar!

Dagen började molnig…

4 Februari
…men blev otroligt mysig ändå. S och storbarnen beslutade sig för att ta det lugnt på morgonen och när A skulle sova fick de kolla lite film och pappa fick läsa lite*. Efter lunch/mellis så tog vi en promenad på stranden: snäckjakt (vi hittade en cool frisbee också) och lite plask i vågor och pölar bland klipporna.

På eftermiddag fick pappa S och O en egen tur på stan med sen lunch på ett helt fantastiskt ställe som heter Infood. Det är en rastaurang/deli/bageri som kör organiskt och allt från scratch. Resultatet blir fantastiskt, inredningen är superfin och deras sushi fick tummen upp från O. De skall också leverera E:s födelsedagstårta på söndag. Som kuriosa: tjejen som äger och driver Infood har jobbat med Jamie Oliver så självklart är det bra!
Innan middagen hann vi med en alldeles ljuvlig stund på stranden med Frisbeekastning, kurragömma och bad. Barnen hade inte bytt om till badkläder så de gjorde som många av de svarta barnen, hoppade i med kläderna på!

* Det finns för övrigt en riktigt bra second hand bokaffär i J-Bay så boktillförseln är god. Lite kul att som omväxling tvingas ta sådant som man kanske inte normalt skull välja när man har hela adlibris utbud att välja på…

Hemmapappa

3 Februari
Idag känns som den första riktiga dagen av pappaledighet. C gjorde sin första hela arbetsdag och jag fick äntligen rå om alla barnen. Tack vara vårt gemensamma beslut att äta vardagsfrukostarna i vårt kök istället för restaurangen (maten är bra men ibland går det så lååångsamt) så kom vi iväg till stranden i vettig tid, före 9. A somnade i vagnen så fort vi kommit från dynerna till den hårda sanden. Jag och storbarnen fick ordentligt med tid i vattnet innan A fick sin lunch. Hon är nu helt intrimmad på burkmat – det skall bli spännande att se hur hon hanterar att gå tillbaka till hemlagat om två månader…


Dagens lärdom är att packa för stranden kvällen innan så att vi kan softa lite på morgonen…

Vi har sett delfiner utanför vårt hus

26 januari
O skriver: JAG TRODDE INTE ALLS ATT JAG SKULLE SE DELFINER HÄR, MEN NÄR PAPPA, E OCH JAG VAR NERE VID STRANDBRYNET SÅ SÅG VI 3-4 STYCKEN SOM STACK UPP ENA FENAN. DET VAR INTE HAJAR TROR VI.

Bodyboarding

I vantan pa att kunna fortsatta mina surflektioner har vi kopt en bodyboard som barnen och vi kan leka med i vattnet. Harom dagen var vagorna harligt hoga. Typ en meter OVANFOR mitt huvud... Gulp, tankte jag varje gang jag sag vagen komma innan kastade mig och gled ett fyrtiotal meter per vag. Lovely!

S pa benen och start av volontarjobb

3 feb: Idag kande sig S sa pass ok sa att han tyckte att jag kunde borja volontarjobba. De antika kryckorna som syns pa bilden ar darfor tillbakalamnade. Han haltar lite men har inte ont pa samma satt. Han kunde tom bada med storbarnen medan A sov i vagnen. Kanns mycket bra for oss alla, speciellt for oss vuxna!

Redan igar hangde E med mig pa rundtur i omradet och visning av de fyra olika volontarsprojekten som jag kan engagera mig i. Nu ska jag testa tva dagar per skola och sedan valja vilken/vilka som passar mig bast. Dagens volontarjobb pa en skola med forskoleklasser med 140 elever och fyra (!!!) larare var omtumlande. Jag ska skriva mer hemifran i lugn och ro, inte har pa internetkafet nar massa arenden ska utrattas.

Viktigast anda ar att maken ar pa benen och vid gott mod igen!
/C

Barnen lär sig engelska

1 februari
Varje dag plockar barnen upp lite engelska ord. Alla är så schyssta mot dem här så barnen vill gärna kunna prata med de vuxna och frågar oss efter nya ord.

Idag ville O skriva ned sina ord som hon hittills lärt sig:
Wave – våg
Water - vatten
Thank you – Tack
Hello – Hej
Dog – Hund
Horse – Häst
Chips – Chips
Pancakes – Pannkakor
Toast – Rostat bröd

E skulle kunna lägga till Fire – eld till den listan eftersom han satt helt förtrollad vid elden härom kvällen då brasan tändes.

O rider Lady

1 februari
O skriver: DET VA ROLIGT NÄR JAG OCH MAMMA RED . TYCKER DU OCKSÅ OM ATT RIDA? NÄR DEN VITA HÄSTEN BAKOM MIG BÖRJADE TRAVA SÅ KOM OCKSÅ MIN HÄST LADY IGÅNG. MEN JAG VILLE ATT MIN HÄST SKULLE TRAVA MER ÄN SÅ.

OM TVÅ VECKOR KOMMER MIN FARMOR OCH FARFAR OCH HÄLSAR PÅ. SEN SKA VI ÅKA TILL KENYA I EN VECKA TILL VÅRA GAMLA GRANNAR. SEN SKA VI ÅKA TILL KAPSTADEN OCH VARA DÄR MED MORMOR OCH HENNES KOMPIS INEZ INNAN VI SKA FARA HEM TILL SVERIGE.
DET ÄR OCKSÅ EN SAK JAG UNDRAR OM NI HAR DET BRA DÄR HEMMA I SVERIGE?
/O

Stora vågor

31 januari

O hälsar: Det är stora vågor här när vi badar här. Först när vi kom hit så visste jag inte hur vågorna blev till men nu vet jag det. Pappa berättade att månen drar åt sig vattnet så att det blir tidvatten. Vågorna är stora inne vid stranden och små ute på havet. Vi vet inte när vågorna kommer. Igår när jag badade så hoppade vi vågorna och skulle springa in med dem mot stranden. Då höll jag inte i mamma i handen och så kom det en jättevåg som tog ned mig mot botten. Jag fick inte luft eller syre. Då rev jag mig på en snäcka. Efter att vi vilat så badade jag igen med mamma.

/O

Sandlek

31 januari

E hälsar: Jag har byggt sanddjur och det är en krokodil, en sköldpadda och en havssköldpadda. Vi har tagit kort på dom för dom finns kvar nu. Dom gick sönder när vattnet kom på dem. Det är mycket tidvatten här på stranden så vattnet går upp och ned mycket.
/E

benet...

Idag (sondag) har jag per telefon (tack mamma) konsulterat en idrottsläkare angående gårdagens skada. Genom muntliga instruktioner, frågor och därefter eget klämmande på vaden så kunde vi konstatera att det inte är hälsenan som är av (skönt, då det hade krävt operation!) utan en bristning i den stora vadmuskeln. Det kommer att ta 4 – 6 veckor att bli helt återställd vilket innebär att det bara är att glömma halvmaran i Kapstaden, inget mer surfa på en månad men framför allt så blir vardagen jobbig för oss. Jag kan nu halta omkring utan kryckor men att gå i den lösa, torra sanden för att komma ner till vattnet var riktigt plågsamt!
Just nu känns det ganska deppigt men det kommer säkert att lösa sig till det bästa!
/S

Baby A:s första havsbad

31 jan
Hittills har lilla A inte badat i havet. Hon har ju antingen åkt vagn eller blivit buren i sin bärstolen så särskilt nära vattnet har hon inte kommit. Hon har dock fascinerat tittat på när vi andra plaskat runt. I eftermiddags var det fortfarande väldigt varmt ute och behaglig vattentemperatur. Vi gick därför ned till vattnet och tog ett sent bad innan middagen. Vi lät då A krypa ner mot vattenbrynet. Hon kikade länge mot vågorna som svepte upp och ned framför henne. Skummet såg spännande ut. När sedan en våg svepande emot henne blev hon helt förfärad. Att bli lite blöt så där helt plötsligt var inte roligt! Så det blev ett kort premiärbad innan hon sveptes in i handduk och fick nöjt sitta i pappas famn istället.