Rundtur med visning av volontärprojekten

Tisdag 2 februari
E vill följa med på rundturen av volontärprojekten, vilket underlättade för Stefan och hans onda ben. Först går Lauren igenom historik kring vandrarhemmet som är hans farfars hus och det första som byggdes i den gamla fiskarbyn Jeffrey’s Bay, och hur de kom att ta på sig volontärsprojekten. De senare har dykt upp framför dem och är genuina, dvs inte uppstartade för att kreera volontärsjobb. Lauren kan mycket, känner många i stan och har ett stort hjärta. Känns bra att ha honom som vår huvudkontakt numera. Inte förens nästan två timmar efter att vi skulle mötas åker vi tillslut iväg på vår rundtur till projekten. E var verkligen superduktig som kunde vänta så bra. Lauren tar oss genom kåkstäderna och förklarar hur de fattiga försörjer sig med vatten och el, visar oss hur stranden var uppdelad under apartheid, kör oss till det stora fina husområdet Marina Martinique som är copycat av Cape Cod, visar oss vart i samhället restauranger och sånt finns. Han pekar ut det blåa huset nära IV där datorundervisningen ska äga rum. E kommentar till kåkstäderna var: vad litet de bor och tänk att alla djuren springer fritt här.

Vi kom sen fram till den lilla förskolan i kåkstaden. Rejäl och liten gul tegelbyggnad som grundades, finansierades och byggdes av ett tyskt par som för ett år sen lämnade över ansvaret till vandrarhemsägarna. Väl inne på dagiset hörde vi att ansvariga läraren läser upp alfabetet och en mycket liten flicka står upp och exemplifierar varje bokstav med ett ord. Vi kikar in och hamnar mitt framför henne. Hon är en supersöt, liten tjej som inte blir rädd för oss utan tragglar på. Jag blev helt oväntat superrörd över denna tös och att se alla hennes förskolekompisar. De är 36 barn i ett enda rum! Så små, fint klädda, hela och rena, noggranna frisyrer, och rörande glada att se oss. Vi fick komma in och säga hej till hela barnaskaran. E var jätteblyg och vågade knappt titta på dem utan dolde sig bakom mig. Han är nog två huvuden längre än de längsta barnen och ser jättestor ut i jämförelse. De satt på små plaststolar och -bord Lärarna pratade Afrikaans med barnen, men engelska till oss. Utöver huvudläraren finns en till lärare + kökspersonal/assistent. Med den lärartätheten behövs fler personal! Utmaningen här är också att få igång verksamheten och strukturera upp deras dagar med dagsprogram och rutiner. Att volontären Denise redan är utbildad lärare i engelska är helt klart intressant för dem.

Vi åkte sen vidare till den andra skolan som ligger i Humansdorp, ca 15 km utanför Jeffrey’s Bay. Denna skola är en så kallad Grade R-skola, dvs förskoleklassåret efter förskolan och innan skolan. Mao precis samma årgång som Olivia går i här hemma. Samarbetet med volontärer på denna skola är relativt nytt och vi är deras första volontärer. Här finns det fyra klasser med fyra lärare inklusive rektorn. De har hand om 140 barn så inte hög lärartäthet här heller! Rektor Ms Nelson har stenkoll på sin skola, eleverna och alla deras utmaningar. Det är både problem med det stora elevantalet per lärare med alla de utmaningar detta innebär, och att byggnaden är fallfärdig. Flera gånger har "miljöinspektionen" (eller vem nu det är som har hand om denna fråga) velat stänga skolan pga byggnadens skick. Såväl skolans personal som elevernas föräldrar har emotsagt sig detta, så skolan stängs inte. Två slags volontärer behövs här: de som vill hjälpa till i undervisningen (dvs vi) och de som kan renovera byggnaden. Lauren har fått löfte av en byggfirma att få byggnadsmaterial till inköpspris för att renovera skolan. Taket läcker in när det regnar, väggarna håller inte tätt utåt, färgen flagnar inne i taket och på väggarna, samt att toaletterna håller inte tätt, etc. Rektorn visar oss runt i de fyra klassrummen, toaletterna, det enkla köket och utegården. Vi får också titta in och hejja på barnen i de fyra klassrummen. Överallt möts vi av glada, nyfikna, söta och småväxta barns leenden. Så söta barn!! E är lika blyg här och gömmer sig mycket bakom mig. Han hinner registrera mer saker än jag i klassrummen som tex glasslådorna som såklart inte längre har glass i. Han är säkert åtminstone ett huvud längre än de längsta barnen, trots att de är födda 2004, dvs en årgång äldre än honom.
En mycket bra rundtur idag tack vare den engagerade Lauren.

Vi bestämmer att vi volontärer ska testjobba två dagar var per skola. Jag börjar därför i Förskoleklassens skola onsdagen 3 feb. Fyra arbetsdagar senare (8 februari) ska vi ha möte igen och matcha våra önskemål mot skolornas och hitta en optimal lösning om placering av våra resurser.