Pappaledighet i Sydafrika

Torsdag 25 Februari


Jag fick en uppmaning på mailen häromdagen ”berätta mer om hur man är pappaledig i Afrika”. Jag inser att jag inte har skrivit så mycket om vår vardag och anledningen till det är väl just att det är vardag. Det är fascinerande hur snabbt något nytt, spännande och annorlunda kan bli vardag!

Det enkla svaret på hur man är pappaledig i Afrika är alltså ”ungefär som hemma”. En del saker ändrar sig inte bara för att man åker iväg. A’s rutin är ganska stabil: hon vaknar sex – halv sju, vilket i vårt lilla rum innebär att alla snart är vakna men tre av oss kan ligga kvar i sängarna medan A ammar. Numera vill A också ha lite riktig frukost också, gärna havregrynsgröt.
Nästa hållpunkt är förmiddagsvila. Det blir mellan 45 och 90 minuter, ibland i vagnen och ibland i sängen på rummet, var det blir beror på vad storbarnen vill hitta på. Innan vilan så har A hunnit med att krypa omkring på rummet och terrassen, leka med leksaker, äta sten, bli sjukt smutsig, äta jord, försöka ta sig in bakom blöjhinken till toaborsten (hon har bara lyckats en gång) träna på att stå, klättra upp för trappan (i köket och utomhus). Alla de här aktiviteterna återkommer på alla vakna stunder under dagen och det mesta kan utföras oavsett var hon befinner sig (med undantag för jakten på toaborsten). Den enda unika aktiviteten som brukar utföras senare på dagen är när vi är på stranden och A sitter i vattenbrynet och får småvågor på sig. Det är både mysigt och läskigt!
Vid 11-tiden är det lunch för A – hon har blivit en rackare på att äta burkmat och det skall bli spännande och se hur det går med hemlagat om sex veckor. Var lunchen intas är helt flexibelt. Det kan vara på stranden, i köket eller på ett café. Efter lunchen har A en ganska lång aktiv period då hon är vaken till ca 14, favoritsysselsättningen är att äta sand på stranden! Eftermiddagsluren varar oftast 90 minuter och brukar kombineras med en lugn stund också för storbarnen, lite ljudbok i iPoden, vilket verkligen har behövts, särskilt de riktigt varma dagarna.
Eftermiddagsmellis, lite yoghurt med frukt, och sedan fria aktiviteter (nu är mamma med i bilden också) fram till middag kl 18 (gröt och en macka) och sedan välling och i säng före kl 20. A får vällingen medan resten av familjen äter sin middag och somnar i vagnen för att senare lyftas över i sin säng.

Nästa morgon börjar allt om från början…

Även om mycket av de fysiska förutsättningarna skiljer sig från tidigare pappaledigheter (varmt och gott väder, 5 meter till stranden etc) så är den riktigt stora skillnaden att jag nu har storbarnen med mig hela tiden. Det gör att A får mycket mindre uppmärksamhet och färre saker sker på hennes villkor (öppna förskolan tar vi i maj). Det känns på sitt sätt som om jag är ledig med storbarnen och A får hänga med oss. Samtidigt är ju storbarnen bundna av A’s rutiner och tider.

Aktiviteter för storbarnen i korthet: gå till stranden och bada (gärna med body board som de båda är duktiga på att åka med), hänga på Island Vibe och spela kort, gå en tur på stan och fika medans A äter lunch, lyssna på en ljudbok om det inte är strandväder (som idag). På fredag är det högtidsstund när vattenrutschbanan är öppen! Också för dem blir det rutin, och det är nog ganska skönt och ibland blir det lite tråkigt också.

Så har barnen det och då vet ni ungefär hur jag har det också. Jag hinner läsa ganska mycket, på eftermiddagen när alla vilar samtidigt och på kvällarna när alla sover:

• The day watch – Sergei Lukanenko
• The essential guide to customs & culture South Africa
• Hollywood station – Joseph Wambaugh
• Cross Country – James Patterson
• Wild Fire – Nelson Demille
• Hostage – Robert Crais
• Extremely Loud & Increadibly Close – Jonathat Saffron Foer
• The sum of all fears – Tom Clancy
• First Family – David Baldacci
• The time traveller’s wife – Audrey Nieffenegger

Mycket deckare, dels för att det är avslappnande och dels för att det är enkelt tillgängligt I second hand affären. Extremely Loud & Increadibly Close var fantastisk och The time traveller’s wife var ännu bättre, sådär så att man inte vill att den skall ta slut samtidigt som man måste läsa till slutet, fort, fort, för att se hur det går!

Som under alla pappaledigheter så finns det en frustrerande känsla av att det blir väldigt lite ”egentid” (det skiljer ju sig inte så mycket från när man jobbar…det kanske är det som är att vara förälder). Det har blivit mycket mindre surfa än vad jag hade hoppats, dels på grund av min skada efter en vecka (jag har inte ont längre men har fortfarande ett stort hål i vadmuskeln där bristning skedde) och dels för att det är svårare att få ihop med barnen än vad C och jag hade trott. Vi var lite för optimistiska. Jag är också frustrerad över att skadan gjort att jag inte kunnat träna men nu kanske det kan gå att komma igång. Härmed ett publikt löfte att jag imorgon bitti skall ut och prova hur det känns att gå raskt och kanske jogga lite!

Som vanligt har jag lite svårt att leva i här och nu, tankarna rinner iväg till veckorna i Cape Town, till Masi Mara och till hur våren hemma kommer att bli (kommer snön att vara borta 5 April? Hoppas, hoppas, hoppas!). Jag tänker till och med på hur jag kan få till en surfresa helt själv, eller kanske med en killkompis, så att man verkligen får lära sig det här ordentligt. Kanske två veckor i Hossegor…Så, när jag tvingar mig att koncentrera mig på här och nu: De första 30 dagarna på resan har varit superhärliga och bjudit på många spännande upplevelser och de har bjudit på pappaledighetsvardag, och det är inte det sämsta! Jag är extremt tacksam att vi har förutsättningarna att göra den här resan (lagstiftning, ekonomi, bra arbetsgivare, mod och en driven hustru).