Tårfyllt avsked på skolan

Fredag 12 mars:

O följde med till skolan idag denna sista skoldag. Det kändes skönt att att någon av mina kära finns med idag då jag visste att det skulle bli sorgligt skolavsked. Efter 10-rasten var det storsamling på gården med alla 140 eleverna från de fyra klasserna. Rektorn och de övriga tre lärarna håller då fina tack-tal till Anna och mig där de pratar om hur mycket de värdesatt vårt arbete på skolan. Rektorn berättar för skolbarnen på afrikaans att Anna och jag nu inte ska arbeta mer på volontärskolan eftersom vi ska åka ifrån Jeffrey’s Bay. Hon frågar sen alla barnen om vad de sett att vi gjort. Barnen nämner handtvättsplanscherna, de stora badlakanen (från farmor och farfar), biblioteket och att de idag sett de blåa stolväskorna som nu är utplacerade i klassrummen. Det känns jätteskoj att höra iom att det är ju allra mest för barnens skull som vi gjort dessa projekt under våra volontärveckor. Dock är det bara lärarna som vi haft dialog med. Det slår mig nu i skrivande stund att lärarna här aldrig heller skulle tänka tanken att faktiskt fråga barnen vad de skulle vilja förbättra/ändra på i deras skola. Det hör inte riktigt till med demokratisk inrådan från de juniora skoldeltagarna. Elevråd - pas de tout!

Eftersom tacktalen kändes så vemodiga så att jag grät stora rörda tårar bad jag att vi istället skulle sjunga lite uppiggande sånger. Något som även barnen tycker är så skoj att göra ihop. Det blev bla rörelselåten ”Head, shoulders, knees and toes” ett par gånger på engelska och vi på svenska, samt den kristna låten Jesus is Alive som vår klass sjungit (som både E och O brukar nynna på). Innan vi skulle åka vår sedvanliga skolskjuts hem till vandrarhemmet igen så bjöd lärarna in oss volontärer till avslutande samling på rektorsrummet. Där hade gjort i ordning lite snittar och små bakverk. Väldigt gott och gulligt gjort! Efter avslutande sista ömsesidiga tackord och många tårar kramade vi tillslut varandra en sista gång och sa vi ses igen. De lovade också att ta väl hand om ”Annas och mitt” bibliotek. Jag kommer då inte glömma bort min kära skola med de så dedikerade och kämpande lärarna. Jag hoppas verkligen få höra mer ifrån dem!!